På lördagen erbjuds personer som stödjer sånglärkans överlevnad att gå på exkursion i Lagga. Som UNT rapporterade i höstas drivs här ett projekt med lärkrutor på åkrarna. Många har nappat på idén att ”köpa” en bit åkermark.
Projektet drivs av Jan Wärnbäck, aktiv i Upplands ornitologiska förening. Fram till i dag har hela 400 rutor köpts av över 200 personer som nappat på idén om att rädda sånglärkor genom att köpa en lärkruta för 50 kronor.
– Jag tycker det är självklart att om många tycker att det är värdefullt att ha sånglärkan kvar så kan det inte vara lantbrukarnas ansvar att gratis avstå från odlingsmark och i förlängningen inkomster. Ingen annan egenföretagare skulle göra förlustaffärer på det sättet och det tycker jag inte att vi ska kräva av lantbrukarna heller, säger Jan Wärnbäck.
Idén om att låta bli att så rutor på fyra gånger fyra meter mitt i veteåkrar fick Hushållningssällskapet och Sveriges ornitologiska förening genom det gemensamma projektet ”Fågelskådare och lantbrukare i samverkan”. Idén kommer ursprungligen från Storbritannien och där har lärkrutor gett bra effekt på beståndet av sånglärkor. Ett problem för lärkorna i dag är att de inte hittar tillräckligt med mat i de stora och tätt odlade åkrarna med få dikeskanter. Ju mer effektiva och tättväxande grödorna blir, desto svårare för lärkorna att komma åt sin föda.
– Sånglärkorna bygger sina bon på marken på åkrarna och äter insekter. När man gör odlingsfria rutor kommer fåglarna lättare åt sin föda och kan då få ut fler ungar på vingar. Lärkorna är fortfarande relativt vanliga på åkrarna, men de har minskat med hela 70 procent på 30 år, säger Jan Wärnbäck.
Han har under sitt år som föräldraledig haft tid att administrera lärkruteprojektet. Nu hoppas han att Sveriges ornitologiska förening kanske ska kunna ta över projektet.
– På så sätt skulle de som bor på andra håll i Sverige också få lärkrutor på åkrar som ligger nära deras bostadsorter. I dag finns alla rutorna här omkring Lagga eftersom jag samarbetar med lantbrukare här där jag bor, säger Jan Wärnbäck.
Även forskningspengar är något som saknas.
– Det här är ett helt ideellt projekt och det positiva med det är att inget är krångligt. Lantbrukare som deltar slipper exempelvis fylla i blanketter. Men det skulle behövas pengar till en utvärdering om hur det har gått för lärkorna här efter att vi införde lärkrutorna, säger Jan Wärnbäck, medan vi tittar på en av de glada lärkorna som drillar i skyn samtidigt som den rör så snabbt på vingarna att den nästan står stilla högt upp i luften ovanför åkern.