MÄnga barn tappar idag anknytningen till sina förÀldrar i tidig Älder och försöker knyta an till kompisar i stÀllet. Det hÀr för med sig att barnen blir oroliga, har svÄrare att anknyta till vuxna i skolan och hellre lyssnar pÄ den vÀn de anknutit till. Kan vi komma till rÀtta med det hÀr sÄ skulle vi kunna motverka den sociala oro som i dag syns bland unga i Alsike och pÄ andra orter. Det anser Alsikebon Isabel Eriksson.
Hon har efter 30 Är bestÀmt sig för att sluta sitt arbete pÄ Arbetsförmedlingen dÀr hon har arbetat med gymnasieungdomar som behöver extra stöd för att komma ut i arbetslivet.
I dag brinner hon för att hjÀlpa förÀldrar att fÄ bÀttre kontakt med sina barn. För cirka Ätta Är sedan skapade hon FörÀldrafokus, en metod som gÄr ut pÄ att en vÄrdnadshavare regelbundet sÀtter sig ner med sitt barn och samtalar kring skolarbetet, fritidsaktiviteter och barnens vardag. MÄlet Àr att skapa en djupare relation mellan förÀlder och barn.
â Det Ă€r det allra viktigaste för att barnet ska kunna mĂ„ bra och fungera. Alla förĂ€ldrar jag trĂ€ffat gör sĂ„ gott de kan för att hjĂ€lpa sina barn, men mĂ„nga gĂ„nger vet förĂ€ldrarna inte vad barnen behöver och hur de mĂ„r, sĂ€ger Isabel Eriksson.
Nu i februari startar hon och Lisa Skiöld pĂ„ Barnombudet i Uppsala lĂ€n ett projekt med familjestödjare i skolor, som bekostas av ett anslag pĂ„ 7,6 miljoner kronor frĂ„n AllmĂ€nna arvsfonden. Först ut att anstĂ€lla varsin familjestödjare Ă€r Odensalaskolan i Sigtuna och Ăstra Stenhagenskolan i Uppsala.
Varför mÄr sÄ mÄnga barn enligt dig dÄligt i dag?
â Varje barn behöver minst en tillrĂ€ckligt trygg anknytning. Annars fĂ„r de svĂ„rt att mogna, vilja lĂ€ra sig saker och utveckla empati. MĂ„nga barn upplever i dag en separation, exempelvis om förĂ€ldrarna inte Ă€r lika nĂ€rvarande som nĂ€r barnen var mindre eller om förĂ€ldrarna flyttar frĂ„n en annan kultur, sĂ€ger Isabel Eriksson som hĂ€nvisar till forskaren Gordon Neufelds teorier.
Enligt Isabel och Neufeld kan det vara sÄ att nÀr ett barn inte fÄr tillrÀckligt bra anknytning med en vuxen i hemmet sÄ börjar barnet följa en kompis istÀllet, vilket gör att anknytningen till förÀldrarna försvagas.
â Sökandet efter nya anknytningspersoner kan göra ett barn oroligt och impulsivt. Det kan ocksĂ„ yttra sig genom att man försöker kontrollera sitt liv pĂ„ negativa sĂ€tt, fĂ„r depressioner eller Ă„ngest. I vĂ€rsta fal börjar barnet följa nĂ„gon i ett kriminellt gĂ€ng.
Det hÀr kan enligt henne ocksÄ förklara den tystnadskultur bland unga som breder ut sig i Alsike och pÄ andra platser.
Isabel Eriksson anser att den sociala oro som vi nu ser i samhÀllet kan motverkas om fler förÀldrar fÄr reda pÄ hur de ska fÄ bÀttre kontakt med sina barn.
â VĂ„rt samhĂ€lle gĂ„r ut pĂ„ att jobba mycket, vara med pĂ„ aktiviteter och nĂ€r vi Ă€r hemma sitter mĂ„nga vid varsin skĂ€rm. Samtidigt handlar den kommunikation vi har oftast om att barnen ska prestera, att de borde lĂ€sa sina lĂ€xor med mera, sĂ€ger Isabel Eriksson som anser att vĂ€ldigt smĂ„ förĂ€ndringar kan göra stor skillnad.
NÄgra av hennes tips för att fÄ igÄng samtalen hemma Àr att börja att prata om sÄdant som barnen hÄller pÄ med för stunden, som intresserar dem. Det Àr ocksÄ bra att regelbundet göra kravlösa aktiviteter tillsammans. Exempelvis att kolla pÄ en tv-serie en viss tid varje vecka, laga mat tillsammans eller ta en skogspromenad.
Men att Äterskapa en bruten anknytning kan ta lÄng tid. Att ett barn tittar upp pÄ dig frÄn skÀrmen eller att du fÄr ett leende tillbaka kan var smÄ tecken pÄ att du Àr pÄ rÀtt vÀg, enligt Isabel.
Vad tycker du man ska göra istÀllet för att tjata om lÀxor?
â Ge barnet utrymme att uttrycka kĂ€nslor. Du behöver inte hitta lösningar pĂ„ problem, utan det viktiga Ă€r att hitta regelbundna tidpunkter dĂ„ du finns dĂ€r bara för barnet och skapar en trygg plats dĂ€r barnet kan dela sina kĂ€nslor.
Enligt henne gÄr det nÀstan alltid att lösa barnens problem.
â Sedan finns familjer dĂ€r förĂ€ldrarna har egna problem som missbruk eller liknande, och det Ă€r dĂ€r samhĂ€llsresurserna bör sĂ€ttas in.
Hennes bÀsta tips för att pÄverka sitt barn i rÀtt riktning Àr att skapa rutiner för samtal dÀr förÀldrar lyssnar och respekterar barnets kÀnslor och behov.
â PĂ„ sĂ„ sĂ€tt fĂ„r man förhoppningsvis i tid reda pĂ„ nĂ€r problem uppstĂ„r.