Misshandlad 15-åring får vänta på rättegång

I mitten av juli rapporterade UNT att utredningstiderna för ungdomsbrott enligt Riksrevisionen är för långa, det vill säga ett halvår per ärende. Då skulle också arbetet i Uppsala län just ha snabbats upp något.
Men Knivstabon Stina Söderman tycker inte att uppgifterna stämmer med verkligheten och hon vill inte att fler ska få uppleva samma sak som hennes son varit med om.

I slutet av juni förra året misshandlades hennes son och först nu i år, mitt i sommaren hölls rättegången. Under tiden hade de två inblandade killarna hunnit bli sams och den nu dömde ynglingen hade hunnit börja reda upp sitt liv.
- Under ett år kan mycket ha hänt i 15-16-åringars liv. De kan ha fått nya kompisar eller nya konstellationer av kompisar. Därför tycker jag att det är helt galet att de då ska kallas in till rättegång, något som även kan göra att nya bråk skapas, säger Stina Söderman, mamma till den misshandlade ynglingen.
Det andra argumentet hon har mot sena rättegångar är att den som redan har börjat bättra sig kan återfalla i kriminalitet då han eller hon inte får straffet efter det begångna brottet, utan blir straffad samtidigt som han försöker leva ett normalt liv.
- Jag vill inte att någon mer ung människa ska behöva vänta så länge på rättegång som de här två killarna. Det borde gå att göra något åt det och man undrar var proppen sitter, säger Stina Söderman.

Enligt hennes beskrivning gick förhör av vittnen och inblandade snabbt. Redan dagen efter brottet kallades de till polisen. Därefter fick de vänta på rättegången.
Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) och Riksrevisionen så är medelvärdet på handläggningstiden från polisanmälan till rättegången ett halvår för hela riket. I Uppsala län är handläggningstiden något kortare.
Eftersom det är medelvärdet som räknas så förklarar det varför handläggningstiden kan vara så lång som i Knivstafallet. Vissa ärenden kan ta längre tid än ett halvår och vissa kan gå snabbare.

Lars A Andersson, assistentåklagare på åklagarmyndigheten i Uppsala, är en av fyra åklagare som bland annat har hand om ungdomsbrott här i länet.
- Vi tycker också att handläggningstiderna är för långa. Det har med bemanningen att göra och med hur vi samarbetar med polisen. Vi försöker att samarbeta med polisen och få till rättegångar så fort som möjligt, men ibland kan det vara svårt att få tag i folk, ibland kan polisen få fler brott att utreda på samma person och ibland får vi andra mer akuta fall att ta tag i som försenar handläggningen, förklarar Lars A Andersson åklagarnas pressade situation.

Han skulle helst vilja ha en rotel som bara arbetade med ungdomsbrott.
- Men vi får inte resurser till det. Även en så kort period som en månad är en mycket längre tid i ungdomars liv än det är för oss vuxna. Jag håller med om att det är viktigt att vara snabb i de här fallen, säger Lars A Andersson.
Och åklagarna har inget att vinna på att förhala sin del av processen.
- Nej, tvärtom. Allt blir bättre om det går snabbt. Vittnena minns mer och så vidare. Ibland har polisen för mycket att göra och ibland har vi för mycket att göra, det är inte av lättja som utredningstiderna blir långa, men vi är inte heller mer än människor. Vi gör så gott vi kan med de resurser vi har, säger Lars A Andersson.