Det var en vanlig vardagskvĂ€ll som Kristina Ăstman steg av tĂ„get i Knivsta.
â Jag sĂ„g tvĂ„ unga tjejer som stod och tittade ner pĂ„ spĂ„ret. NĂ€r jag gick förbi sĂ„g jag att det var en man som satt hopkurad dĂ€r, sĂ€ger Kristina Ăstman.
Efter att fler pÄ perrongen blivit uppmÀrksammade pÄ vad som höll pÄ att ske sÄ klev de ner pÄ rÀlsen för att rÀdda mannen. Mannen kunde ingen svenska. Han var förtvivlad och verkade kraftigt pÄverkad av nÄgot eller mycket sjuk. Han ville inte gÄ ifrÄn rÀlsen sÄ de sex personerna lyfte honom dÀrifrÄn.
â Vi satte honom i vĂ€ntkuren pĂ„ perrongen, men sĂ„ fort vi slĂ€ppte honom sĂ„ försökte han ta sig till spĂ„ret igen, sĂ€ger Kristina Ăstman som dĂ„ försökte ringa SOS alarm för första gĂ„ngen.
Men varken polis eller ambulans kom till platsen och de sex Knivstaborna ville inte lÀmna mannen ensam.
â Eftersom han Ă€ven var i ett mycket dĂ„ligt fysiskt skick, han kunde knappt stĂ„ pĂ„ benen, sĂ„ bestĂ€mde vi oss för att ta in honom i vĂ€rmen i kommunhuset som ligger intill stationen.
Klockan hade hunnit bli 18 pÄ kvÀllen sÄ ingen personal fanns kvar pÄ kommunkontoret.
â Vi ringde 112 en andra gĂ„ng och dĂ„ kom vi till en annan person pĂ„ SOS Alarm som gav ett mycket bĂ€ttre bemötande och skickade en ambulans. Ambulanspersonalen var förstĂ„ende mot mannen och kollade hans fysiska hĂ€lsa pĂ„ ett proffsigt sĂ€tt, sĂ€ger Kristina Ăstman.
Men eftersom mannen blev rÀdd och vÀgrade följa med, sÄ Äkte ambulanspersonalen frÄn platsen med hÀnvisning till att de inte kan omhÀnderta en person mot hans vilja.
â Vi visste inte vad vi skulle göra. Det kĂ€ndes inte bra att lĂ€mna mannen, men efter ett tag piggnade han till lite och eftersom han nĂ€mnde MĂ€rsta flera gĂ„nger sĂ„ hjĂ€lpte vi honom till slut pĂ„ tĂ„get mot MĂ€rsta, sĂ€ger Kristina Ăstman.
Hon vet inget om vad som hÀnde mannen dÀr, men hoppas att han klarade sig eftersom det var mÄnga passagerare pÄ tÄget och eftersom MÀrsta station Àr bemannad till skillnad frÄn Knivsta station.
Enligt Kristina Ăstman svarade den första personen pĂ„ SOS Alarm att polisen och ambulansen hade mycket annat som hĂ€nde sĂ„ att de inte kunde skicka nĂ„gon till platsen.
â NĂ„got av det första hon sa var ocksĂ„: âJaha, Ă€r han rom?â. Jag tyckte det var en konstig frĂ„ga att stĂ€lla och efterĂ„t har jag inte kunnat lĂ„ta bli att tĂ€nka pĂ„ om de skulle ha agerat annorlunda om personen pratat svenska, sĂ€ger Kristina Ăstman.
Hon undrar ocksÄ varför varken SOS Alarm eller ambulanspersonalen berÀttade för dem att man Àven kan ringa till kommunens socialjour.
Anders Klarström, presschef pÄ SOS Alarm, svarar att han tycker det lÄter mÀrkligt att ingen polis skickats till platsen.
â NĂ€r det gĂ€ller att hĂ€nvisa till kommunernas socialjour tror jag tyvĂ€rr inte att vi har nĂ„gon automatisk rutin för att hĂ€nvisa dit. Men ambulanspersonal har rĂ€tt att ta med personer i sĂ„dana hĂ€r situationer om en lĂ€kare skriver ett vĂ„rdintyg.
Agerar ni pÄ ett annat sÀtt om det Àr en rom som behöver hjÀlp?
â Nej, frĂ„gan om det var en rom verkar ovidkommande. Det ska inte ha med saken att göra. Eftersom jag inte hört samtalet kan jag inte bekrĂ€fta om det var sĂ„ frĂ„gan stĂ€lldes. Men vi ska agera likadant, oavsett om det gĂ€ller en miljonĂ€r eller uteliggare, sĂ€ger Anders Klarström.
Christer Nordström, presstalesperson pÄ Uppsalapolisen, sÀger att nÀr de fÄr samtal om att mÀnniskor befinner sig pÄ spÄret sÄ Äker de alltid ut.
GÀller de Àven nÀr ni har mycket att göra?
â Ja, om SOS larmar Ă„ker vi ut. Det första vi gör Ă€r att kontakta Trafikverket sĂ„ att de stoppar tĂ„gen. Sedan Ă„ker vi och kollar vilket tillstĂ„nd personen Ă€r i. Om det Ă€r en person som Ă€r sĂ„ mentalt ur balans att hon Ă€r en fara för sitt liv sĂ„ omhĂ€ndertar vi personen. Man behöver inget lĂ€karintyg först för att omhĂ€nderta nĂ„gon om det Ă€r akut, sĂ€ger Christer Nordström.
Kristina Ăstman hoppas att resurserna i samhĂ€llet nu ska stĂ€rkas och att mĂ€nniskor ska fortsĂ€tta att bry sig om varandra. Samtidigt hoppas hon att ingen mer ska fĂ„ svaret att det Ă€r en mĂ€nniskas eget ansvar nĂ€r hen inte vill ha hjĂ€lp.
â Det var uppenbart att den hĂ€r mannen behövde hjĂ€lp och det var absurt att han inte fick det. Det finns tillfĂ€llen nĂ€r mĂ€nniskor inte Ă€r kapabla att fatta rĂ€tt beslut för sin egen sĂ€kerhet. DĂ„ kan man inte hĂ€nvisa till det egna ansvaret, sĂ€ger Kristina Ăstman.