Migrationsverket vill inte att obehöriga går in i boendet. Men att prata med asylsökande utanför byggnaden går bra. Här möter UNT flera personer som vill berätta om sitt liv och sin resa, men det är svårt med språket. Två män från Irak, Sarmad Talaat och Shihab Aldin, kan engelska. De hjälper mig även att tolka lite av vad andra säger.
– Vi som kommit hit till Knivsta är från Irak, Syrien, Afghanistan och en person är från Senegal i Afrika, säger Sarmad Talaat, som är biolog.
I Servicehuset bor både barnfamiljer och ensamstående. Än så länge är boendet inte färdigställt. Därför sover många av dem på madrasser på golvet. Det är också svårt för dem att få reda på vad som händer i världen eftersom det inte finns någon tv eller dator i lokalen.
Får ni bra mat?
– Vi får mat, men den är annorlunda mot vår mat. Vi brukar äta mer grönsaker med mera, svarar Shihab Aldin med ett leende.
Både han och flera av de andra är mycket imponerade av hur vacker Sveriges natur är. Trots att det är mitt i november, tycker de att det är mycket grönare i Sverige än vad de hade föreställt sig.
Varför vill ni bo i Sverige?
– För att det är ett säkert land som ligger långt bort från krigen. Här känner vi oss trygga, säger Sarmad Talaat och Shihab Aldin.
Det har tagit cirka en månad för dem att fly från Irak till Sverige.
– Vi har gått och åkt genom södra och sedan norra Europa. Det är svårt att säga om några länder var sämre än andra. I alla länder finns både snälla och elaka människor, det beror på vilka man råkar träffa på, säger Sarmad Talaat, diplomatiskt.
Hur länge de ska stanna på ankomstboendet i Knivsta vet ingen. De bor här under tiden de söker asyl och i väntan på att platser sedan ska bli lediga på mer permanenta asylboenden någonstans i Sverige.
– Personer i Uppsala har pratat med oss om att läsa svenska och det är något som vi självklart vill göra. Vi hoppas också på att få jobb i Sverige. Vi kan jobba med vad som helst, säger Shihab Aldin som tidigare har läst juridik.
För de flesta unt pratar med spelar det inte så stor roll var i Sverige de hamnar, bara de får stanna kvar.
Men de oroar sig också lite för framtiden. Redan nu säger de att de fryser och undrar hur de ska få tag i vinterjackor.
Samtidigt är intresset för att hjälpa mycket stort bland Knivstaborna. I sociala medier frågar många vart de ska vända sig för att skänka kläder och leksaker. Men än har samordningen av hjälp inte kommit igång. Se faktaruta här intill.