Ali Ahmad Akbari öppnar bagageluckan och tar fram den gröna övningskörningsskylten. När han fäst den på bilen tar han plats i förarsätet och ställer omsorgsfullt in backspeglarna. Han backar ut från parkeringen, får motorstopp, startar om och kör ryckigt ut på Ängbyvägen. På passagerarsätet sitter Annika Övernäs, ordförande i föreningen 18 plus i Knivsta. Ali är en av tre afghanska killar som hon övningskör med i sin lilla röda Peugeot. Den här dagen ska de öva på att planera långt i förväg.
– I början brukade jag titta precis framför bilen. Annika har sagt åt mig att titta längre fram, berättar Ali Ahmad Akbari.
Vi har hämtat upp honom på hans praktikplats. Han går tredje året på vård- och omsorgsprogrammet på Sjögrenska gymnasiet i Knivsta och hoppas att ett körkort ska leda till ett fast jobb.
– Inom hemtjänsten krävs körkort, konstaterar han.
Rädda Barnen och Röda korset står för stora delar av körkortskostnaden för tio ungdomar.
Föreningen 18 plus bildades 2017 för att ordna fadderfamiljer åt ensamkommande asylsökande ungdomar som fyllt 18 år, så att de kunde gå klart skolan i Knivsta kommun. Många bor fortfarande i familjer, men Ali Ahmad Akbari hyr numera en lägenhet i andra hand ihop med en kompis.
Han har övningskört i två månader. Parallellt pluggar han körkortsteori. När han stöter på ord han inte förstår använder han översättningsappen Lexin. Det går framåt, men det kan vara svårt att hinna läsa på skyltar och när han kör på landsväg blir han fortfarande stressad av att möta andra bilar.
– Du gör felet att titta på bilarna och inte dit du ska, säger Annika Övernäs.
Vid järnvägskorsningen är bommarna nedfällda. Ali stänger av motorn. Färden fortsätter på Centralvägen där han håller avstånd till en öppen bildörr. Han blinkar i god tid innan han svänger in på Apoteksvägen, men behöver lägga i en lägre växel för att inte få motorstopp.
– Det är roligt att köra bil, säger han.
Några av ungdomarna tar studenten våren 2020 och några våren 2021. När de är klara med gymnasiestudierna har de sex månader på sig att ordna fast anställning för att inte riskera utvisning. Annika Övernäs är orolig.
– Det är mitt största bekymmer. Det är inte lätt att få fast jobb. Det brukar vara sex månaders provanställning. Jag har skrivit till Migrationsverket och frågat om det duger, men fått svaret att det är fast jobb som gäller, säger hon.
