De rödgröna har vänt ett kraftigt underskott till ett ordentligt överskott efter två år vid makten. Skattehöjningen på 30 öre, det extra bidragen från staten för flyktingar och bonusen för att Uppsala bygger så mycket gör att de lyckats häva sig upp och över överskottsmålet på två procent, med god marginal.
Applåd! Men till vilket pris och vad händer sedan?
Extra statsbidrag kommer inte varje år. Det innebär att de senaste årens effektiviseringar och besparingar måste fortsätta. De rödgröna har inte gjort särskilt mycket väsen av sig men under ytan har fokus på budget i balans uppenbarligen varit strikt. Bara tre av femton nämnder och styrelsen gick back 2016. Neddragningarna har skett med hårda nypor. Minns beslutet om nedläggning av Bolandgymnasiet och slakten av hemspråksundervisningen. Nedläggningen av hospice och alla äldre som fått sina biståndsbeslut omprövade. Barnomsorgen gjorde ett överskott med nästan 30 miljoner kronor förra året, trots att flera hundra barn köar till förskolan.
Oppositionen är upprörd. Inte främst för besparingarna utan för att Marlene Burwick håller inne med bokslutet.
Enligt liberalernas kommunalråd Mohamad Hassan hade övriga partier bara fått en muntlig dragning innan de rödgröna gick ut i pressen och ”slog sig för bröstet”. Hur ska en opposition kunna agera utan att få en chans att kolla siffrorna?
Dessutom anser både Mohamad Hassan och allianskollegan Fredrik Ahlstedt (M) att bokslutet är dopat. Räknar man bort statsbidragen och skattehöjningen så hamnar kommunen i princip på noll. Lite besvärande för Marlene Burwick men å andra sidan är rödgrön politik inte främmande för skattehöjningar.
Och vilket bokslut är inte i någon form, rensat, fixat, pimpat eller dopat.