Byter röst för höjd

Körsångare i pop- och gospelkörer sjunger inte på samma sätt som körsångare i till exempel kyrkokörer och körer med klassisk körrepertoar. De förra sjunger i högre grad med bröströst, de senare med huvudröst.
Bröströsten är den röst som ligger nära talrösten. Huvudrösten är din "operaröst". Du känner skillnaden, särskilt om du är kvinna.
- Mansrösten ligger närmare talrösten. Män kan sjunga fler toner i sitt röstomfång med den rösten än kvinnor kan med motsvarande röst. Kvinnor har en "skarv" i rösten i mitten av sitt tomfång och måste lära sig bemästra ett muskelbyte där. Det behöver män inte göra förrän vid betydligt högre toner i röstens omfång, säger Eva Björkner.

Hon är doktor i tal- och musikkommunikation vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, i Stockholm och utbildad sångpedagog och sångerska vid Stockholms Musikpedagogiska Institut. Eva Björkner driver verksamheten Röstkällan - med bland annat sånglektioner och körverksamhet - i sin hemstad Eskilstuna.
Många faktorer samverkar när en personlig röst formas. Stämbandens längd och tjocklek, utrymmenas beskaffenhet i svalg och munhåla. Och rösttekniken.
- Ett vanligt missförstånd är att man blandar ihop röst och klang. Röst har med stämbanden att göra, klang med resonansen.
Många körsångare tar privata sånglektioner för att få smidigare och mer stabila röster.
- När man sångtränar, övar man att göra muskelbytet vid "skarven" så omärkligt som möjligt. Man gör andningsövningar, klangövningar, arbetar med röstens omfång från låga till höga toner bland annat genom att sjunga skalor. Det gäller en hel del teknik, men också att göra musik av tekniken och lära sig uttrycka känslor så att sången berör.

Sångare i olika genrer tänjer olika mycket på sina röster. En lågmäld vissångare sjunger kanske på ett vilsamt sätt, som ligger nära hans eller hennes tal. Men en wailande popröst och en operaröst i en krävande aria - hur förhåller sig de till varandra?
- De ligger nog närmast varandra om det är en barockopera, där sångerskan improviserar, vilket wailande popsångare också gör. I operaarior nuförtiden är det mesta utskrivet, det blir inte samma sak.
Alla sångare som tränar medvetet, oavsett vilken genre de sjunger inom, kan i princip förändra klangen i sin röst i förhållande till det material de ska arbeta med. Men det betyder inte att alla pop- och rockspångare kan sjunga opera eller att operasångare kan sjunga pop?...
- Halleluja för Malena Ernman! Hon är en av få skolade sångerskor, som känner HELA sin röst och inte bara den klassiska. Inom klassisk musik övar man främst CT-muskeln (tekniken efter skarven). Vokalis, rösten närmast talrösten, glöms ofta bort helt. Och då är det svårt att "lägga" rösten på något annat sätt än med klassisk klang. I visa, soul, pop, rock med mera är det alltså vokalis man har tränat. De sounden låter mer personliga, eftersom de ligger nära de personliga talrösterna, säger Eva Björkner.

I en kör ska rösterna inte spreta åt olika håll. Körledaren vill ha en homogen klang i sitt "instrument".
- Det kräver att alla sångare ställer in sina röster och uttalar vokalerna på samma sätt. En klassisk kör bör använda CT-dominerade stämbandsfunktioner. Det ger mjukare röster. Klangen görs stor och varm med avlånga vokaler. En gospelkör å andra sidan använder främst vokalismuskel för röstproduktionen och breda vokaler, vilket ger ett öppnare och mer övertonsrikt sound.
Hon berättar också att många kvinnor, som börjar sjunga med huvudröst efter sin röstskarv, först inte känner igen sina egna röster.
- Men det brukar samtidigt vara en fantastisk upplevelse för många att kunna ta höga toner utan att det längre känns jobbigt!