"Det kan bli världens bästa nyårslöfte faktiskt"

I år ska jag ge ett nyårslöfte! För ovanlighetens skull. Jag tar risken att misslyckas och stå där som en offentlig loser. Det är det värt, för blir det bra – blir det helt enkelt fantastiskt. Det kan bli världens bästa nyårslöfte faktiskt.

Foto: Staffan Claesson

Krönika2017-12-31 12:00

Det handlar inte om att minska kroppens fettprocent eller ge järnet i styrketräningen för att få magrutor lagom till sommarsäsongen – med facit på hand får man väl snarast vara tacksam över att inte ha ödslat en massa tid på magrutor i fjol, med tanke på att sommarvärmen var det sämsta sedan år 1862.

Jag lovar inte att sluta äta godis, inte börja städa mer ofta, inte sluta dricka mousserande vin, inte börja gå upp tidigare på morgonen, inte sluta glömma, inte börja spara, nej, inget sånt för min del. Fel, brister och lättja ingår i mysteriet att vara människa och sådana livsstilsförändringar brukar gå åt skogen. Kolla på gymmen och jämför början av januari med början av februari!

Idén till mitt löfte kommer från en massa okända människor. Det är alla ni som svarat på enkäter i tidningar eller varit med i intervjuer i radio eller tv och berättat om hur ni mest av allt önskade att er jul skulle bli en tid av frid och gemenskap då ni fick umgås med nära och kära. Frid är inte riktigt min grej, med det andra tänker jag ta fasta på. Precis som ni, vill jag inget hellre än umgås mera med familjemedlemmar, vänner, släktingar och bekanta. Att träffa er är helt enkelt meningen med livet. Från och med 2018 kommer rollen som drottning av mänsklig försummelse att vara ledig.

Jag tror att vi, människor, är flockdjur, men vi låter så mycket komma i vägen i och med vår moderna livsstil. Det är jobbet – som tar mera tid än man vill, det är sociala medier – som gör att man tror att man träffat varandra bara för att man vet så mycket om den andra, eller det är bekvämlighet, tekniken gör det himla enkelt att inte vara tillgänglig genom att ha mobilen på ljudlöst även på fritiden. Det kan också vara att acceptera att meningen Vi-borde-ses-och-ta-en-öl har förlorat sin mening och förvandlats till en hälsningsfras, mest lik hejdå. Alltså något att säga för att avsluta ett trevligt möte på stan och visa att man tänker att det vore kul att ses igen. Och vi vet alla hur det brukar bli. Felet är att skjuta något framför sig, kanske blir det lugnare nästa vecka, eller om en månad, eller till sommaren, då det är semester, eller kanske nästa jul.

Så därför tjuvstartade jag redan igår, och bjöd in kompisar till nyårsmiddag.

Men för att löftet ska bli världens bästa räcker knappast en enda människas förändring. Härma mig gärna!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om