Det är tradition att Nobelpristagare besöker Uppsala 13 december och i traditionen ingår inte bara mottagning med rektor och (oftast knökfulla) föreläsningar för allmänheten under förmiddagen, utan också en lunch i ett av Sveriges mest traditionstyngda offentliga rum, rikssalen på Uppsala slott.
I lunchtraditionen ingår bland annat att rektor Eva Åkesson håller välkomsttal, att huvudrätten är fisk och att Nordens äldsta och mest traditionstyngda universitetskör, Allmänna sången, underhåller gästerna med skönsång.
Så var det också i år – men ändå inte.
Rektors tal brukar mest handla om Uppsalas egna Nobeltraditioner, men i år hade det en allvarligare ton. Eva Åkesson tog upp det växande problemet med avsiktlig spridningen av desinformation och uppmanade de sex närvarande nobelpristagarna att använda sitt nyvunna kändisskap till att fungera som ett slags ambassadörer för en faktabaserad världsbild.
– Hjälp mänskligheten att fatta beslut baserade på kunskap och inte på gissningar, sade hon.
Varken vid denna eller tidigare Nobelluncher har jag hamnat på pratavstånd till någon Nobelpristagare. Efter kaffet i gallerierna fick jag dock tillfälle att växla några ord med en av de tre kemipristagarna, Jean-Pierre Sauvage. Han hade ingenting emot att följa Eva Åkessons uppmaning att verka som ambassadör för vetenskapen.
– I synnerhet vill jag sprida information om vikten av grundforskning. Det borde vara mycket enkelt. All teknologi som vi omger oss med har sitt ursprung i upptäckter inom grundforskningen, sade han.
Innan jag cyklade iväg till Nobellunchen uppmanade en kollega mig att också skriva något om deltagarnas klädsel, som kollegerna som bevakar Nobelfesten brrukar göra. Jag hade inte minsta tanke på att följa rådet – ända tills dess att jag fick se Eva Åkesson med sin rektorskedja hängande ner över en Bob Dylan-tröja. Tufft, tyckte mina bordsgrannar.
Enda lilla besvikelsen: jag och mina närmaste bordskamrater hade hoppats att Allmänna sången skulle ansluta med någon Dylan-låt. Så blev det inte.