"Vi satt med tappade hakor och munnar som fågelholkar"

Kort därefter kommer en buss och chauffören lägger sig på tutan för att föraren av suven ska flytta sin bil. Den hindrar busschauffören att svänga in på hållplatsen där resenärer väntar. Vid det här laget har suvens förare klivit ur bilen för att ta farväl av den person som skulle kunna vara hans son.

Jag och min kompis känner mest för att plocka fram skämskudden, det är jobbigt att höra tutandet och se hur bussen med passagerare får vänta och vänta, medan bilisten tar det lugnt innan han efter en stund – som känns som en evighet – kliver in i sitt fordon och flyttar bilen.

När bussen står vid hållplatsen kommer bilisten tillbaka och stannar på samma ställe igen. Då har busschauffören kallat på förstärkning. Längs med promenadvägen kommer tre musklade vakter. De går fort och i bredd.

Kompisen och jag tittar förvånat på varandra; nu borde väl bilisten skynda sig undan och ta suven med sig. Så tänker vi som är uppfostrade i en anda av att inte vara i vägen. Men inte alls. Han har uppenbarligen inte blivit itutad vikten av att vara smidig och trevlig i samspelet med andra människor. Det ska ta en bra stund innan suven rullar bort.

Jag får en känsla av deja vù och minns en bilist, framför mig på Tycho Hedéns väg, som klev ur bilen vid rött ljus för att ta av sig kavajen. När plagget var av, vek han ihop den omsorgsfullt och bakom satt vi andra bilister med tappade hakor och munnar gapande som fågelholkar.

De här två snubbarna agerar som om de är helt omedvetna om andra behov än sina egna. De är inte kriminella, de gör bara sin grej med sån självklarhet, oavsett om de är i vägen för någon eller inte.

Jag har sett den här attityden i många sammanhang i varierande styrka och ska erkänna att jag fascineras av den, skulle faktiskt vilja ha lite av den själv. Det här obekymrade lugnet, kan jag till och med beundra - det är ju inte som om världen går under på grund av deras handlade. Somligt tyder däremot på att det ger dem fördelar.

Fortfarande är det stereotyper som styr inom arbetslivet, visar en ny sammanställning av sex studier om genus och jämställdhet, som utförts av Mittuniversitetet. En av studierna visar att egenskaper förknippade med värme var mer fördelaktiga för en man jämfört med en kvinna med motsvarande egenskaper. Helt enkelt är det så att trevliga män får mer i lönekuvertet. Medan trevlighet inte är den egenskap som ger kvinnor högre lön.

Det tolkar jag som att kvinnor förutsätts tänka på sin omgivning medan egenskapen sticker ut så pass hos män att den renderar högre lön. Egenskaperna som alla har brukar inte ge högre lön. Allt det här sker förstås omedvetet och i ett läge då män i genomsnitt har högre lön än kvinnor.