"Det handlar bara om futtiga sekunder, mer är det inte i början", säger de snabbt som ögat – glädjedödarna alltså – och så sprider de nedlåtande blickar som för att insinuera att man är helt körd om man går igång på vintersolståndet.
Men sorry, sorry det gnället biter inte på mig. Inte i dag, då det vänder. Inte på självaste vintersolståndet, då livsandarna snörar på sig skorna och gör sig redo att marschera in i min kropp igen. Vem bryr sig ifall vändningen inte syns direkt?
Just då, i det vacklande ögonblicket, ser besserwissrarna sin chans och pang – som ett slag under bältet förklarar en av dem med myndig stämma att morgondagen faktiskt inte är längre än i dag. Att det skulle finnas fler besserwissrar på en tidningsredaktion än mig är ju inte förvånande, men det ska inte få förstöra denna euforiska dag.
Fast min kollega har tyvärr rätt (vilket ju alltid är det mest irriterande med besserwissrar). Det är bara att erkänna att fredagen i Uppsala faktiskt är en minut kortare än i dag, den ska bli 5 timmar och 53 minuter. Medan dagens dag är 5 timmar och 54 minuter. Inte förrän på julafton blir dagen längre, det vill säga 5 timmar och 55 minuter.
Att det är så här konstigt hänger ihop med en asymmetri i solens upp- och nedgång. Den beror på att solens skenbara rörelse över himlen inte sker med jämn hastighet, eftersom jorden rör sig i en elliptisk bana. En annan orsak är att jordaxeln lutar mot jordens banplan, fast vad det innebär har jag svårt att fatta. Det är något som jag läser om på SMHI:s hemsida.
Men det spelar ingen roll. Varken orsaken till asymmetrin eller själva asymmetrin är på något sätt avgörande för hur man mår. Det handlar inte heller om minuter eller sekunder. Vi som tycker vintern är lång, deprimerande, allmänt påfrestande och lider av mörkret behöver framtidstro för att må bättre. Och det får vi i dag. Tack vare vintersolståndet är det psykologiska ljuset redan här.
Nu vet vi att ljusare tider är på ingång. Det tänder hoppet om att vi även den här gången kommer få höra kaskader av kvittrande fåglar, få se knoppar brista, uppleva morgonljus och känna solvärme mot naken hud. I dag går jag med lätta hoppsasteg trots att isen är lika hal som igår. Vinstersolståndet är större än självaste julafton. I alla fall i dag.
Fotnot: Ända fram till 31 december är det enbart eftermiddagen som blir längre. Med start på nyårsafton blir också förmiddagen successivt längre.