Ingen lär ifrågasätta att public service- företagens verksamhet har en påverkan på förutsättningarna för kommersiella medier. Frågan är bara hur stor denna är och vad den betyder för tidningarnas – de kommersiella mediehusens – möjlighet att finansiera och utveckla sin verksamhet.
Inom regeringen finns olika attityder till public service. Moderaterna vill egentligen ge public service-företagen ett betydligt snävare uppdrag än nu. De ska sända smala kvalitetsprogram av det slag som inte får plats i de kommersiella kanalernas utbud.
De tre övriga regeringspartierna vill att public service-företagen ska ha ett brett tilltal och ett brett programutbud. Man menar att mångfalden blir större och yttrandefrihetens villkor bättre om det finns en konkurrens mellan företag med olika förutsättningar och uppdrag. Sannolikt får vi fler bra barnprogram, engagerande samhällsprogram eller folkbildande program på svenska om public service-företagen har i uppdrag att verka mot en bred publik. Och naturligtvis söker sig artister, samhällsdebattörer, författare och andra mot den breda publiken.
Därför finns ett samband mellan bredd och kvalitet. Detta är också den hållning som Socialdemokraterna brukar inta.
I dragkampen inom regeringen är det i allt väsentligt de partier som har en mer positiv grundinställning till public service-tanken som har vunnit. Men också de bör hejda sig och tänka efter. Allt som public service-företagen gör är inte självklart bra, i synnerhet inte om man är angelägen om ett brett och livskraftigt utbud av olika typer av mediekanaler.
Sveriges Television har just lanserat en nyhetsapp, utformad som en digital tidningssajt. Tanken är att man ska konkurrera med tidningarnas nyhetsförmedling – med garanterad finansiering från staten. Tidningarna däremot måste precis som förut dra in sina pengar själva. Någon garanterad finansiering finns inte och ska inte finnas.
Det krävs inget skarpsinne för att förstå att en nyhetsapp med garanterad finansiering – och utan reklam – påverkar förutsättningarna för tidningarnas arbete, som dessutom alltjämt belastas av den så kallade reklamskatten. I alla andra sammanhang brukar det betraktas som en viktig princip att staten eller kommunerna inte ska ge sig in och konkurrera på områden där det redan finns privata aktörer. Men i praktiken är det just det som SVT nu gör, till synes utan att någon politisk debatt uppstår.
Public service-företagen ska naturligtvis finnas i digitala medier och på nätet. Men de har ett annat uppdrag och en annan roll i samhället än tidningarna och bör respektera skillnaden. De som uppskattar public service med brett tilltal bör också tänka på var gränserna går.