När bröllopsagentören Irina Jonsson flyttade från Ukraina till kärleken i Sverige år 2014 saknade hon festföreställningarna från landet hon lämnat. I Ukraina är det vanligt att artister som sandmålare eller vattenmålare uppträder på bröllopsfesterna. Då häller man upp finkornig sand på ett sandbord och projicerar upp bilderna man ritar i den på en skärm för publiken. I vattenmålning, ebru, eller pappersmarmorering som tekniken också kallas, målar man med färg som lägger sig på vattenytan. När Irina Jonsson såg att konstformerna inte fanns på svenska bröllop såg hon sin chans att ta in sin hobby i verksamheten.
– I Ukraina finns jättemånga människor som målar i sand och vatten. Där fanns inte behov av att jag skulle göra det också. Men när jag kom till Sverige och såg att det inte fanns här tänkte jag att jag kunde börja sandmåla på bröllop, kalas och fester och se om jag kunde utveckla målningen här, säger hon.
Hon har många planer för målandet. I jul ska hon sandanimera Nötknäpparen till levande, klassisk musik med sagoberättaren Nik De Dahlström. Sista november håller Irina Jonsson workshop i sandmålning och vattenmålning i Märsta. Hon berättar om alla sina projekt på sin FB-sida Sandanimation sweden. Hon letar också en ateljé med två rum som hon kan använda för att utveckla sin verksamhet ännu mer.
– Jag har massor av idéer. Sandmålning och vattenmålning är jättebra för barn med koncentrationssvårigheter till exempel. Det gör att man slappnar av och lättare koncentrerar sig. Det kan också utveckla motoriken, fantasin och talet, säger hon.
Målandet ger även en lugnande effekt på vuxna, tycker Irina Jonsson. Hon själv började lära sig teknikerna för sandmålning och vattenmålning som en hobby för när hon kände sig stressad.
– Jag blir lugn när jag häller sand över sandbordet. För mig är det inte bara att rita eller måla. Konsten kommer ur själen. Det är tekniken och själen som ritar, inte bara jag, säger hon.
I dag försöker hon leva på sin konst.
– Jag har hittat det som jag tycker om. Jag är dekoratör och konstnär. Det är det som ger mig styrka. När jag var barn ritade jag hela tiden. Men när man växer upp tänker man att man inte kommer kunna försörja sig på konst och försöker göra något annat. Men när man har konsten i sig kommer man ändå någon gång tillbaka till den. Nu satsar jag på den, säger Irina Jonsson.
