För ganska snart två år sedan sålde krogprofilen Saffet Caglar sin krog Peppar Peppar till tre anställda. De har varit hans tradition trogen sedan dess. Helt enligt – förmodar man – regeln ”varför laga något som inte är trasigt”. I den stora matsalen kan det vara mycket folk också en vanlig vardag, trots att krogen inte ligger vid något gångstråk i stan, så stället har verkligen sin publik.
Till och med Saffet Caglars konst hänger kvar på väggarna, så att man precis som förr kan få en naken rumpa i ögonhöjd när man äter. Nja, tycker delar av patrullen, men det är förstås ett klockrent samtalsämne om det skulle bli stelt runt bordet …
Menyn ser ut som menyer man bläddrar i när man är på semester i Sydeuropa. Enkla utskrifter i ett slitet läderband. Lokalen är stor, men avdelad i olika rum för att ge avskildhet. Det känns inte direkt modernt, och egentligen bara måttligt ombonat, men det funkar.
Menyns innehåll är sig likt från när patrullen sist var här för test, strax före ägarbytet. Den är rejäl, med vissa lättare inslag. Råbiff känns som en klockren Peppar Peppar-förrätt. Den serveras med kapris, äggula, dijonsenap, rödbeta och rödlök och är finfin, om än lite pepprig. Klassikern toast skagen är fräsch och god, på frasig botten med en liten klick löjrom på toppen.
Bland huvudrätterna är torskryggen tyvärr något överlagad och översaltad, men såsen (en beurre blanc med blodgrape!), musslorna och grönsakerna är underbara. Rapsgrissidan är prisvärd och serveras med västerbottensmos, karamelliserat äpple, rödvinssås, surkål och vildsvinskorv (pust!). Måhända hade grisen klarat sig utan fullt så många andra inslag, men gott är det ändå. Beställer man in hjortracks är det tillbehören som vinner stort. Köttet smakar bra – men de kantarellfyllda rotsellerirullarna är riktigt härliga, på ett skönt mosigt vis. Regnbågsfilén med saffranssås får patrullen att minnas 1990-talets mattrender, vilket direkt tar oss vidare till efterrätterna.
För också här finns retroinslag, som smaskiga efterrätten lingonpäron med kanelglass och mandelflarn. Päronet kunde gott ha fått mer kärvhet från lingonen, men ganska kul är det ändå. Chokladbrownien med hjortronsorbet och salt chokladkräm är tre var för sig goda grejor, särskilt sorbeten, men de saknar en neutral brygga att binda ihop smakerna. En klick grädde, kanske?
Peppar Peppar är som de alltid är och har varit. De står för det beständiga i ett område där nybyggen skjuter i höjden. Miljön börjar kännas aningen 1990-talstrött. Maten överraskar inte, men ibland är det en poäng i sig – när man vill veta vad man får, och veta att det är vällagat och rustikt, precis som vanligt.