Abiskos myrar ger forskarna svar
På en myr vid Abisko kan forskare ge svar på det som många frågar sig. Sker det faktiskt en global uppvärmning?
Ett 50-tal forskare från Nordamerika och Europa på besök i Abisko. På få platser har man så bra koll på klimatförändringarna.
Foto: Tom Juslin
Det finns skeptiker, båda bland forskare och vanliga människor, som inte tror att klimatsituationen är extrem, utan att de svängningar vi upplever i klimatet är naturliga. Myren vid Abisko kan ge svar. Vid forskningsstationen här har man gjort mätningar ända sedan början av förra seklet och siffrorna visar att permafrosten under myren smälter allt snabbare. På vissa ställen är den redan helt borta.
Abisko forskningsstation drar till sig stort intresse. I augusti 2007 samlades ett 50-tal klimatforskare från Nordamerika och Europa för att diskutera klimatförändringar i såväl mark- som vattenmiljöer och vilka effekter de får på ekosystemen. I Abisko har man en lång erfarenhet av bägge områdena. Merparten av forskningen bedrivs i samarbete med Umeå universitet, men gästforskare från hela världen strömmar till i allt större omfattning. Abisko har blivit ett klimatforskningens Mekka.
- Det här måste vara en av de mest undersökta platserna på jorden. Speciellt i sommar trängdes massor med forskare på forskningsstationen, säger Reiner Giesler, föreståndare för Climate Impact Research Centre i Abisko.
En viktig plats för fältarbetet är Stordalen invid Torneträsk. Här finns fortfarande områden med permafrost, isolerat av ett cirka 45 cm aktivt torvlager ovanpå.
- Vi ser hur permafrosten smälter mer och mer och det aktiva lagret ovanpå blir allt djupare. Det rör sig om 0,6-1,2 cm per år, säger Margareta Johansson från Lund, en av de forskare som gör fältarbete i Abisko.
Det man också ser här är hur våtmarkerna tar över mer och mer. Därmed ökar också metanutsläppen, vilket är en betydligt starkare växthusgas än koldioxiden, och påverkar därmed också atmosfären mera. Just möjligheten att jämföra dagens förändringar med data bakåt i tiden gör Abisko unikt.
John Hobbie från Massachussets i USA kom första gången till Abisko 1962. Det var det första arktiska projektet där man såg på hela ekosystemet på samma gång. I Alaska, där han gör sin forskning, finns inte samma möjligheter som i Abisko. Där har man gjort mätningar betydligt kortare tid, och får inte samma långa perspektiv som i Abisko. Temperaturmätningarna i Abisko började redan 1913. Efter det har verksamheten hela tiden utvidgats. Ett nytt forskningsområde i dag är forskningen i sjöarna.
Peter Rosén och Ulla Kokfelt presenterade för forskarna ett projekt som bedrivits de senaste fyra åren i Abisko. Forskningen går ut på att man med hjälp av sedimenten från sjöarna kan utläsa vad som hänt tidigare i permafrostområden. Sedimenten är ett historiskt arkiv där man via olika analyser kan gå 10000 år bakåt i tiden för att få uppgifter om förändringar. Forskarna i Abisko har gjort upptäckter som förändrat synen på sjöarnas roll i klimatsammanhang.
- Framför allt gäller det sjöarnas roll när för koldioxidutsläpp. Tidigare har man trott att sjöarna tar upp koldioxid, men vi har kunnat visa att sjöarna i stället släpper ut en betydande mängd koldioxid. Det har man förbigått när man räknat ut den globala koldioxidbalansen tidigare, säger Peter Rosén.
Han jobbar vid Abisko forskningsstation men är anställd av Umeå universitet, som flera av hans kolleger. Nu söker man kopplingen mellan den historiska förändringen i landskapet och utsläppsnivåerna av växthusgaser. Hur såg det egentligen ut för 6 000-7 000 år sedan när Abiskodalen var täckt med tallskog?
En annan forskare som undersöker förändringarna i fjällsjöarna är Jan Karlsson. Hans forskning går ut på att se hur klimatet förändrat sjöarna för att förutspå vad som kommer att hända i framtiden.
- Vår forskning i sjöarna började först 1998 och vi får därför grunda vår forskning på helt nya analyser, säger Jan Karlsson.
Bland klimatforskarna finns det olika meningar om klimatet.
- Det finns de som anser att förändringarna beror på naturliga klimatsvängningarna i stället för på ökade koldioxidutsläpp. Men de flesta klimatmodeller visar en ökning av temperaturen på grund av utsläppen, säger Reiner Giesler.
En av forskarna i Abisko är Nigel Roulet från Montreal i Kanada. Där har man också sett dramatiska förändringar i vädret, även om man inte har samma klimatstatistik som i Abisko att gå tillbaka på.
- Men temperaturen har ökat med 4 grader i snitt på ett år, tyvärr är merparten av ökningen enbart på vinterhalvåret, vilket har gett väldigt milda vintrar, säger han.
Del 9 i Klimatresan
Så jobbar vi med nyheter