"Han var min bästa vän i hela världen", berättar flickan för UNT.
Tre personer mördades i skottdådet i centrala Uppsala dagen innan valborg. Det yngsta av offren hette Aiham och gick i årskurs nio. Under torsdagskvällen hölls en minnesstund i Uppsala moské för att minnas honom.
– Han var världens finaste kille. Om jag skulle berätta för mina framtida barn vad en bra vän är, då skulle jag berätta om Aiham, berättar en tjej som gick i samma klass som Aiham.
Om bara en månad skulle han gå på skolbal med klasskamraterna och fira att han var klar med grundskolan.
– Han hade redan provat ut en kostym till balen. Han var med och planerade en klassresa. Ingen annan trodde att det skulle gå att dra ihop, men han insisterade. Och han lyckades! Vi skulle åka nu om några veckor. Jag vet inte om resan blir av nu, säger flickan.
Aiham bytte skola inför årskurs nio, men hade ändå redan lämnat avtryck hos sina nya klasskamrater.
– Jag har alltid haft lite svårt i skolan. Men Aiham ringde mig på kvällarna och sa åt mig att plugga, berättar flickan.
Många deltog på minnesstunden.
Flickans mamma instämmer.
– Det här barnet har stöttat mitt barn. Jag är orolig för vad som händer nu. Jag hörde när de pratade på telefon ibland, han var så glad och hjälpsam.
En jämnårig pojke, som också var på minnesstunden, berättar att han brukar klippa sig på samma salong.
– Jag var där och klippte mig dagen innan. Jag tänker att gud var med mig. Aiham var på fel ställe. Han var inte en person man trodde skulle råka ut för det här.
Många unga killar dök upp för att delta i minnesceremonin.
Natten som följde skjutningen blev en mardröm för familjen. Efter att de hade nåtts av nyheten om skottlossningen hade ingen i familjen lyckats nå Aiham. De visste att han skulle klippa sig på salongen som nu var avspärrad, men i Aihams mobil tutade det bara upptaget.
Under småtimmarna natten mot valborg befann sig Aihams pappa Aiman vid avspärrningarna på Hjalmar Brantingsgatan i ett desperat försök att få information om sin son.
En kvinnlig polis försökte tillsammans med kommunens krisstödjare ge lugnande svar till Aiman. Men om sonen fanns inget att säga.
– Ingen berättar något. Att inte veta, det är det värsta, sa Aiman då.
Klockan sex på morgonen, när resten av Uppsala snart skulle inleda valborgsfirandet, fick familjen det obegripliga beskedet att deras 15-årige son inte längre levde.
– Han var världens finaste. Han hade inga ovänner. Lärare, kompisar... Alla tyckte om honom.
På torsdagskvällen två dagar efter trippelmordet var brottsplatsen fylld med tända ljus, blommor och sörjande.
På torsdagskvällen två dagar efter trippelmordet var brottsplatsen fylld med tända ljus, blommor och sörjande.
I veckan skulle Aiham börja på sitt första jobb på en hamburgerrestaurang.
– Han hade till och med hämtat ut arbetskläderna. Han var så glad, för han har alltid velat jobba. Bygga något. Han sa till sin mamma att han skulle köpa henne en present för pengarna, säger Aiman.
Förutom att hålla på med boxning spelade Aiham också fotboll i en lokal förening när han var yngre.
– Han var jättebra. Han gjorde så många mål, men när han blev lite äldre så tröttnade han.
Pappa Aiman menar med bestämdhet att Aiham inte hade några kopplingar till gängkriminalitet.
– Han skulle bara gå och klippa sig. Han hade absolut inget med gäng att göra. Vi vet ju hur snacket har gått. Det är helt fel.
Ett drygt hundratal män var på plats för minnesstunden i moskén. Kvinnor möttes för en separat minnesstund på en annan plats i Uppsala.
– Vi finner glädje i att vår son hade ett gott hjärta och att han nu får vara med gud.
Fotnot: Aihams namn och bild publiceras med tillåtelse från hans familj.