Användbar och okomplicerad hoj

Förvirrande är bara förnamnet. Trots att dekalen på den nya allroundmaskinen förkunnar "F 650 GS" så har motorn en slagvolym på hela 800 kubik. Varför då? Jo, BMW vill helt enkelt slå två flugor i en smäll - dels markera att detta är den nybörjarvänliga efterträdaren till trotjänaren F 650 GS Funduro, dels minimera risken för att bågen förväxlas med syskonmodellen F 800 GS. Den sistnämnda har högre effekt, längre fjädringsväg och lämpar sig bättre för grusbus och körning i lätt terräng.

Med den kunskapen i bakhuvudet sätter jag mig på ett silvergrått exemplar av F 650 GS. Sitthöjden är väl tilltagen som det anstår en allroundhoj men kan sänkas med en lägre sadel från tillbehörssortimentet. Själv sitter jag skönt i en upprätt körställning och har full koll på de hi-tech-mässiga instrumenten som klart och tydligt ger all önskvärd information. Elegant. Ett plus också för växelindikatorn som efter en stund nästan känns oumbärlig.

Motorcykeln går igång med ett anonymt surrande och när den rullar ut på asfalten skiner vårsolen. Även om det inte är säsongens första åktur är känslan av frihet berusande medan färden går söderut, mot Kungsbacka. Maskinen känns smidig och lätthanterlig, chassit stadigt och förtroendeingivande. Motorn bjuder på ett skapligt vridmoment och de 71 hästkrafterna gör sitt jobb. Accelerationen är klart godkänd även om kraftkällan upplevs som surrig och karaktärslös.

Samtidigt som det låga kåpglaset ger en irriterande turbulens kring ansiktet gläds jag åt värmehandtagen som fyller sin funktion denna småkyliga vårdag. Även (urkopplingsbara) ABS-bromsar tillhör standardutrustningen och enkelskivan med dubbeloket på framhjulet räcker till för att snabbt dra ned på hastigheten. Däremot kommer jag nog aldrig att kunna vänja mig vid BMW:s typiska blinkerssystem med tre knappar i stället för en enda. Omständligt är bara förnamnet.

En allroundmaskin måste förstås få bekänna färg även på annat underlag än asfalt. I närheten av Fjärås och sjön Lygnern viker jag av från de kurviga landsvägarna för att ta mig fram på grus. Även här uppför sig hojen betryggande och det går att ha riktigt roligt trots de landsvägsanpassade däcken. Men något grövre sulor kunde väl ha suttit på från början? Då hade grusbuset fungerat ännu bättre.

När maskinen ska vändas och baxas på gropigt grus känns den emellertid inte alls lika smidig. Drygt 200 fulltankade kilon är inte överdrivet mycket men tyngdpunkten känns hög trots tankens placering under sadeln. Själv fick jag i princip ta i av alla krafter för att kunna vända på smala grusvägar. Vid krypkörning på ettans växel drabbades BMW:n därtill av plötsliga tjuvstopp vilket även inträffat på andra modeller från den tyska tillverkaren. Receptet är förstås att lära sig att ge lite mera gas än man är van vid.

Men F 650 GS är en praktisk och lättkörd motorcykel som framför allt vänder sig till den mindre erfarna föraren. Den passar allra bäst på asfalt och har ett brett användningsområde, från pendling till nöjesturer och längre resor.
Å andra sidan finns det mer egensinniga allroundmaskiner i samma prisklass.

Användbar och okomplicerad hoj

BMW F 650 GS passar bra för nybörjaren. Men är samtidigt lite själlös och klunsig på grusväg.