Betraktelse från ett förarsäte

KRÖNIKA. Köra bil är kul. Och då menar jag k ö r a bil. Automatväxel är helt ute i det sammanhanget. Det är bara till för lata köbilister.

Catrin Pihl är nyhetschef på UNT och skriver för Motor varannan vecka.

Catrin Pihl är nyhetschef på UNT och skriver för Motor varannan vecka.

Foto:

Motor2007-05-30 00:01
Nej, ska man bli en bra förare måste man lära sig växla. Inte rycka och slita, inte tugga fram i trafiken. Växla smidigt och lätt. En bra förare växlar manuellt så att det knappt märks. Så predikade i alla fall min lärare på körskolan en gång för länge sedan. (Jag övar än Tomas, jag lovar!)

Hamnade bakom en körskoleelev på väg ned i p-garaget. I den lilla uppförsbacken innan man åker över portgränsen och nerför rampen började hon/han rulla bakåt. Draglägessträning kan man tänka. Men rädd om kylare och lyktor som man är, och fast i reflexerna, så lade jag förstås handen på tutan. Förlåt!
Man ska inte stressa körskoleelever. Det tar ett tag att bli van bakom ratten och det bör få ta tid. Annars kanske vi möter en räddhågsen bilist i nästa gathörn och det är inte kul.
Det finns faktiskt folk som sätter dit nybörjare vid ratten. Genom att med ljustutan tala om att de kör för sakta, byter fil för långsamt eller tvekar i korsningarna. Eller så lägger de sig i demonstrativ omkörning. Inte moget alls. Förmodligen har de själva varit (eller är) usla bilförare. Kanske känns det skönt att hämnas på någon som är snäppet sämre på att köra bil, när man har dåligt självförtroende själv. Det är en förklaring, ingen ursäkt.

Körskoleelever har i alla fall reglerna för körning i cirkulationsplats i färskt minne. Det verkar många bilister sakna annars. När man närmar sig till exempel Gnistarondellen är det läge att skärpa alla sinnen. Synen ja visst, men kanske särskilt det sjätte sinnet. Här gäller att tänka framåt och förutse alla tänkbara händelser. Det vanligaste problemet är en bilist med siktet inställt på att svänga vänster, men som ligger i högerfilen. Hur tänker man då? Inte räcker det med att snabbt lägga ut blinkers mitt i svängen i alla fall. Men sist jag åkte runt i cirkeln hamnade jag bakom en tränande cyklist. Han hade nog inget körkort alls, för han sicksackade med dödsförakt mellan filerna i rondellen.

Sedan jag börjat köra mer i city har cyklisterna drabbat mig med full kraft. Jisses vad många de är - och helt utan skrupler. Cykelbana som korsar väg verkar betyda förkörsrätt. Rätt ut bara och ingen verkar ens reflektera över att sikten är skymd för bussförare och bilister som ska in på nästa gata.
En mamma med erfarenhet av cykelliv både i Knivsta och Uppsala påpekade för mig att det är stor skillnad mellan hjälmanvändandet hos unga i de båda kommunerna. I Knivsta har nästan alla hjälm medan Uppsalas unga i stor utsträckning struntar i huvudskydd. Låter ju bakvänt med tanke på att trafiken i stan är desto hetsigare än i lilla Knivsta. För att åstadkomma en ändring måste man kanske ta till lite udda metoder? I Knivsta håller eleverna själva i hjälmpropagandan och förmår sina yngre kompisar att sätta på hjälmen. Positivt grupptryck. Kanske något att lära av för skolorna i Uppsala?
Kör försiktigt därute.
Körskoleelever har i alla fall reglerna för körning i cirkulationsplats i färskt minne.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!