Söndag vid lunchtid i en korsning någonstans i Boländerna. En strid ström av bilar passerar på gatan. Jag väntar på att få köra ut och svänga vänster.
Två fordon framför mig står en gammal Opel, vid ratten sitter en dam i 70-årsåldern. Hon tvekar. Varje möjlig lucka mellan de passerande bilarna väntar hon nervöst ut. Till sist ledsnar killen som sitter i BMW:n alldeles framför mig. Det syns genom bakrutan hur han liksom rister av ilska där bakom ratten. Aha, en A-man, tänker jag och avvaktar.
Det går kanske någon minut till av nervöst väntande i korsningen, då öppnar karln bildörren och fäller ut sina långa ben. Han är beredd till attack, hela kroppshållningen visar det. Han dänger igen sin bildörr och marscherar fram till tanten i Opeln och knackar hårt på rutan.
Hon vevar ner en liten springa och jag ser hur han gestikulerar och säger saker, inte speciellt snälla ord, kan man gissa. Precis då det ser ut att hetta till, gör kvinnan i bilen en rivstart och kör i väg.
Nu kan man kanske tycka att överförsiktiga tanter inte har i trafiken att göra.
Men farligare ändå är nog A-människan, det vill säga en person som saknar tålamod. Unga människor med a-beteende är särskilt utsatta.
I Norge har man hittat en udda lösning på problemet. Där har de unga tjejerna fått i uppdrag att kyla ner sina hetsiga killkompisar.
Att utbilda just tjejerna för att bli varse hur farligt det är att köra fort antas vara lättare.
Eftersom de är mognare än sina jämnåriga killkompisar så kan de ta mer ansvar. Men frågan är om en grabb med nytaget körkort och frihetskänsla i sinnet lyssnar på sin tjej som sitter bredvid och försöker få honom att bromsa?
När man är 18 är man nämligen dum i huvudet. Livet är oändligt och faran en kick. Plus att man ju måste hävda sig hela tiden. Det enda som kan få en tonåring med körkort på andra tankar är erfarenhet. Gäller inte bara bilkörning förvisso.
Jag minns själv hur det gick till när jag i mammas lånade Passat försökte visa hur bra jag var på att bemästra sladdar. Vi höll till på en nästan tom och istäckt p-plats i Övik. I början gick det fint. Jag impade storligen på mina kompisar som satt och skrek i baksätet... men på den nästan tomma p-platsen stod en Volvo, längst upp i ena hörnet.
Vid den sista sladden gick bilen rakt fram, och med obönhörlig precision rammade jag förstås den parkerade Volvon i sidan.
Bättre än att träna på publika platser vore att låta körskolan lära ut riskkörning. Låt eleverna testa på en bana så att de i alla fall får en aning om var gränserna går.
Hur det gick med bilen på p-platsen?
Han som ägde den var polis och efter att ha suttit på polishuset och skämts i en timme så var jag botad från lusten att framkalla sladdar. (Fast ibland testar jag fortfarande lite försiktigt med handbromsen, så gammal jag är...)