- Jag gillar folkvagnar. Jag har fyra stycken, en bubbla, två Karmann Ghia som är en sportbilsliknande modell och en folkabuss. Det blev så. Jag har alltid tyckt att folkvagnar är fina. I mina barnböcker om Halvan (elva stycken och en tolfte på gång samt sex pekböcker, red anm.) brukar jag se till att det hamnar en folkvagn i varje bok. Det känns viktigt.
- Folkvagnar fascinerar mig. De bär en touch av nostalgi och de luktar gott. Jag är intresserad av form och folkvagnar är ju så där gulliga i formen. Dessutom är de enkla att hålla på med och roliga att köra. Lite som gokart.
De är väl inte de säkraste bilarna, bensintanken sitter framtill och det är väl inte optimalt om man ska krocka. Dessutom sitter rattstången på ett sätt så att man kan få den rakt in i kroppen.
- Jag belastar min familj med mitt folkvagnsintresse. Nu har jag köpt en folkabuss med campinginredning som vi ska ha i sommar. Barnen gillar det men min fru är väl så där halvintresserad.
- När jag ser en annan bubbla på stan blir jag glad. Och på våren när jag tar
fram mina egna folkvagnar som ställts undan över vintern, då blir jag alldeles upprymd. Det är en vårlyckokänsla, jag blir nyförälskad. Men sedan, till hösten är det lika skönt att ställa undan dem igen. Då tycker jag synd om dem, de ska inte behöva vara ute i regn och rusk.
- Jag gillar renoveringsbiten, men det tar mycket tid. När jag blir äldre tänker jag att jag ska lägga mer tid på bilarna. Folkvagnsintresset kommer att följa mig hela livet.