Mannen som kört hoj i Kalifornien under 1960-talet, målat mängder av bilar och motorcyklar och gjort ett porträtt av kungafamiljen för Nationalmuseum.
Det är varmt och solen skiner över Österlen. Hemma på gårdsplanen står en äldre man med vitt hakskägg och tatuerade armar. Han betraktar uppmärksamt sin Harley-Davidson som har en kaxig look med jättestyre och eldsflammor i guld.
– Jag tog körkort 1959 men visste ingenting om hojar. En gång när jag körde hem till Stockholm från Småland var det kallt. Jag hade trenchcoat, lågskor och toppluva, ägde inga motorkläder över huvudtaget och hade ingen hjälm, ler 69-årige John-Erik Franzén.
Trots sina 50 år på två hjul är det som konstnär han är mest känd. Han gick på Konstfack och vidareutbildade sig därefter på Mejan, Kungliga konsthögskolan. Där målade han bland annat en Cadillac i naturlig storlek.
– I mitten av 60-talet var den amerikanska konsten viktig. Det var popkonstnärer som Warhol, Liechtenstein och hela den generationen. Så vi åkte med vår lille son till USA 1966. Från Göteborg med Kungsholm till New York, med trumpeter, blåsorkester och flaggor och allt, berättar John-E.
I Kalifornien höll han på med sitt måleri och såg efter sonen medan hustrun Ullrika Franzén fick en bra anställning som designer på ett klädföretag.
– Tre söndagar i månaden jobbade jag på en biltvätt nära MGM:s filmstudio. Vid ett tillfälle tvättade jag en bil som Elvis Presley använde när han var där och filmade, en Rolls Royce med minkinredning som det stod EP på. Chauffören gick bredvid hela tiden, ”var försiktig nu”.
– Vi bytte bilar och hojar ofta. Det fanns hur mycket som helst och var nästan gratis. Tänk om man hade haft den kunskapen man har nu. En 53:a Cadillac cab köpte jag för 300 dollar och en 58:a Eldorado cab för 280, en sådan kostar en miljon i dag. Även bensin och cigaretter var i princip gratis.
Samtidigt tog hippierörelsen sina första stapplande steg. Franzéns var med på många olika ”love-ins”, gigantiska utomhusfester med blommor, gratis mat och musik. Det var ”peace and love” och band som Janis Joplin, The Byrds och The Mamas and the Papas. I allt detta passade också hojåkare och bikers in. Paret umgicks en del i bikerkretsar och körde mycket motorcykel.
– Det var fina år. Vi var inte förmögna alls, men man kunde välja att leva billigt. Samtidigt höll vi på med vår konst. När vi fick vår andre son kände vi att det blev för mycket så efter tre år i USA blev det Sverige igen.
John-E Franzéns kända målning Hell’s Angels of California, United States of America var gjord i en realistisk stil. Den visades på Moderna museet i Stockholm och både skrämde och förbryllade, med ett blottat kvinnokön, skräp, motorcyklar och några bortvända Hell’s Angels-gestalter.
– Här hemma hade hojkulturen kommit igång. Det var kul. Klubben Sofia Hogs hade hört talas om att jag hade bott i USA, gjort någon hojmålning och kände bikers. Så de kom ut till oss ett helt gäng och hälsade på. Jag lärde känna dem och sedan började vi umgås.
Sedan dess har han haft mängder av utställningar och bland annat gjort ett porträtt av den svenska kungafamiljen för Nationalmuseum. Han har varit professor i måleri på Kungliga konsthögskolan och är sedan länge ledamot av Kungliga akademien för de fria konsterna.
– Jag trivs med livet. Börjar ju bli lite till åren nu, men jag vill fortsätta som jag gör. Hålla på med måleriet och åka hoj på somrarna. Livet behöver inte vara så mycket mer, konstaterar John-E Franzén och startar sin motorcykel med ett dån.