Nya X-trail med bättre komfort

Det är lätt att gå vilse i Nissans samling av fyrhjulsdrivna bilar. Men vill du ha en fyrhjulsdriven bil som klarar lite mer än en vanlig stadsjeep (det ser åtminstone ut så) men ändå klarar dig utan den värsta terrängutrustningen är Nissan X-Trail ett väldigt lagom alternativ.
Med sin kantiga bruksiga utstrålning ser X-Trail ut att klara betydligt tuffare förhållanden än lillebror Qashqai. Och även om lilla Qashqai i ärlighetens namn klarar sig nästan lika bra i skogen och har terrängegenskaper som vida överstiger de flesta bilägares krav så är det många som vill att det ska se lite tufft ut också.

Formgivningen av X-Trail är just tuff och ett kliv in i bilen visar att inredningen har tuffat till sig ännu mer än karossen. Formerna invändigt är raka och enkla och helheten känns betydligt bättre än hos föregångaren. Den enkla och lite grovhuggna formgivningen passar utmärkt i en bil tillsynes redo att kasta sig ut i vildmarken och det är inte svårt att se likheter med mer vildmarksmässiga bilar som till exempel Land Rover.

Nya X-Trail har vuxit rejält, 17,5 centimeter, vilket ger bättre utrymme inne i bilen både för passagerare och för bagage. En sak som dessvärre inte har vuxit är sittdynan på förarstolen. Efter några timmar bakom ratten ömmar det i benen på grund av för dåligt stöd.
Gamla X-Trail var väldigt bullrig och Nissans tekniker har lyckats tysta den nya version rejält. Trots det börjar det bullra inne i kupén så fort asfalten blir lite grövre vilket är tröttande i längden.
Komforten är för övrigt bra i X-Trail och fjädringen tar effektivt hand om både stora och små ojämnheter.

Utrustad med den nya sexväxlade automatlådan är det till en början skönt och avslappnande att köra X-Trail. Den fina dieselmotorn i kombination med automat gör att det alltid finns kraft tillgänglig. Men, efter några timmar visar det sig att bränsleförbrukningen är oroväckande hög. Närmare en liter per mil vid mestadels landsvägskörning är katastrof på en så pass liten bil. Förutom att dieselmotorn verkar vara ganska törstig överlag så är det just automatlådan som är boven i dramat och när jag börjar växla lådan manuellt sjunker förbrukningen. Trots att jag väljer växlarna själv är det omöjligt att komma ned till de bränslesiffror som Nissan anger. I och med att jag sitter och oroar mig över förbrukningen och att jag måste växla manuellt försvinner hela komforten med automatlådan. Är du det minsta ekonomiskt och miljömässigt medveten, välj bort automatlådan och spara 15 000 kronor.

I skogen gör sig X-Trail däremot riktigt bra med automatlådan eftersom den gör det enkelt att smyga fram mellan stenarna. Överlag är framkomligheten bra och fyrhjulsdriften ser till att bilen tuggar sig upp för det mesta.
Nissan X-Trail passar fint för dem som vill ha en bil som både funkar i stan och på gården men som inte vill ta steget upp till Nissans riktiga rambyggda terrängbil Pathfinder. Har du däremot inte riktigt behov av de extra utrymmena i X-Trail klarar du dig långt med Qashqai som dessutom både är billigare och mer komfortabel.

Nya X-trail med bättre komfort

Det syns inte så mycket på utsidan men nya Nissan X-Trail har förändrats en hel del under plåten. Komforten har blivit bättre men det är fortfarande en ganska bullrig bil.