Triumph Street Triple
Liten och lätt med formgivningen i fokus. Triumph Street Triple är en brutal streetfajter som ger mersmak.
Foto:
Och det går snabbt att inse att Triumph Street Triple är kraftfull, välbalanserad och snabbstyrd. Kort sagt extrem på alla sätt och därtill nästan prålig med en utstuderad formgivning. Varenda detalj på motorcykeln är nämligen mer än genomtänkt, från pedaler och svingarm till det svepande avgassystemet och den gjutna aluminiumhållaren till passagerarfotpinnarna. Till och med parkeringsstödet har fått ett unikt utseende.
Street Triple har även en storebror. Den brutala Speed Triple som är en fullvuxen streetfajter på 1050 kubik och 131 hästkrafter. På den nya modellen har det mesta av utseendet lånats från syskonet, inte minst de karaktäristiska dubbla strålkastarna, medan ram och motor hämtats från den prisvinnande supersporthojen Daytona 675. På sedvanligt vis har drivkällan fått högre vridmoment och mindre effekt.
När jag kör iväg i trafiken slås jag omedelbart av hur fint modellen uppför sig redan från början, den känns urstark i de lägre varvtalsregistren och sticker snabbt iväg med en skönt rapp trottelrespons. Från 3 000 varv börjar det gå undan och den som vill har inga problem med att få upp framhjulet i luften. I närheten av rödmarkeringen vid 13 000 varv förvandlas det ultrakorta och kompakta bygget till en vild höghastighetsmissil som flyger iväg över asfalten. Med andra ord räcker de 107 hästarna mer än väl.
För att kunna ge den nya modellen ett fördelaktigt pris har Triumph valt att byta de högklassiga broms- och fjädringskomponenterna från Daytona 675 mot enklare prylar. Men tvåkolvsoken från Nissin klarar av att effektivt krama åt de dubbla framskivorna på 308 millimeter samtidigt som den endast delvis justerbara fjädringen är lagom styv och fixar det mesta. Egentligen är det nog bara vid bankörning som det skulle behövas proffsigare grejor.
Körställningen är streetfajtermässigt aktiv och lätt framåtlutad vilket ger en utmärkt kontroll. Den skålade sadeln är tillräckligt bekväm men förarplatsen lyckas inte riktigt svälja min kroppslängd. Triumph Street Triple är för övrigt mest tänkt som solomaskin och erbjuder bara en tunn liten dyna för passageraren som dessutom sitter med benen i en påfrestande skarp vinkel.
Men den som köper en streetfajter gör det varken för att kunna skjutsa eller åka på längre semesterresor. I stället är det nöjeskörning på kurviga vägar som står i fokus. Och där får de japanska konkurrenterna passa sig. Det är nämligen stor risk för att de blir omkörda av just en Street Triple - eller av syskonmaskinen, med tilläggsbokstaven R, som bjuder på ännu proffsigare fjädring och effektivare bromsar.
Båda är riktigt roliga motorcyklar som känns mer fullvuxna än vad de är.
TRIUMPH 675 STREET TRIPLE
Betyg 4
PLUS
Kompakt och lätt busmaskin med stora kraftresurser.
MINUS
Ett något snålt styrutslag. Obekväm för passageraren.
Cylindrar/volym (cm3): 3/675
Effekt (hk/varv): 107/11700
Vridmoment (Nm/varv): 69/9100
Kompression: 12,65:1
Drivning: kedja
Växlar: 6
Hjulbas (mm): 1395
Torrvikt (kg): 167
Antal exteriöra färger: 3
Pris (kr): 85 900
Tre av de vassaste konkurrenterna:
Kawasaki Z750: 79 900 kr. Lite större maskin med fräck design och elakt uppträdande.
Yamaha FZ6-NS2: 81 900 kr. Streetfajter med 600 kubik, 98 hästar och ABS som standard.
Honda CB 600F: 79 900 kr. Smäckert bygge med något lägre effekt men bättre pris.
Så jobbar vi med nyheter