Vart tog stänkskydden vägen?

KRÖNIKA. Gustav, snart 7, väntar på snön. Var är vintern, mamma? Säger han och tror att hans mor ska kunna svara. Men jag undrar ju lika mycket själv. Nästansjuåringen vill inte ens gå ut i detta leriga gegg som blir resultatet av ihållande regn och inga kallgrader. Och jag kan förstå honom.
Men för en del av grannarna på gatan är den förlorade vintern en välsignelse. På morgonpromenaden häromdagen stod flera längs vägen och tvättade bilen. Kan ju tyckas helt bortkastat. En hel dag är bilen ren, om man har tur. Men det finns ändå en poäng. Man byter ut skiten. Att ha samma smuts kvar på lacken för länge betyder att risken för rostangrepp ökar. Ska nog försöka jag också.

Under mina irrfärder på allfarvägarna i Uppland på sistone har jag börjat tycka att det nog var bättre förr ändå. I alla fall i stänk och skvätthänseende. Vad hände med de gamla hederliga stänkskydden som satt bakom hjulen på bilarna förr i världen? Varför togs de bort? De fyllde ju ändå en funktion. Man slapp de värsta stenskotten och rutan blev inte lika nedsölad i filerna på motorvägen. Ja, jag vet att man kan sätta dit dem i efterhand. Men vem gör sig det omaket?
Som min kompis Eva brukar säga: "Äsch det är ju bara en bil. Vad gör lite stenskott och repor? Skrotet ska ju rulla!"

I år ska det bli tre procent dyrare att ha bil. Premierna för försäkringen höjs, nya bilar blir dyrare och bensinpriset väntas bli högre. Förra sommaren talades om smärtgränser på fjorton kronor litern. Där är vi snart med den här takten. Men det är ganska tyst om de höga bensinpriserna just nu. Troligen en effekt av klimatdebatten. Vem vågar klaga på dyrt bränsle nu när grönlandsisen smälter?

Om jag vore en rik knös skulle jag satsa pengar i Öviksbaserade Sekab som satsat på att utvinna etanol ur cellulosa. De behöver kapital för att utöka försöksanläggningen och utvecklas. Att köra bil på etanol som utvunnits av vete känns inte rätt. Hellre pappersmassa då.
Miljötänket har tagit sig ända in i bilsalongerna i Detroit. Årets första bilsalong rapporteras vara grönare än någonsin. Intressantast är kanske försöken att matcha bra köregenskaper med miljömedvetandet. Cadillac ska enligt rapporterna lansera en bil med prestanda som värsta sportbilen (0-100 på 8,5 sekunder) men som ändå går på vätgas och elektricitet. Sånt gillar jag. Då får man liksom allt i ett. Dessutom är bilen fyrhjulsdriven. Bara en sån sak.

Även om jag inte är någon älskare av suvar, så uppskattar jag att allt fler biltillverkare satsar på miljövänliga storbilar. Saab inte minst. En suv som drivs av etanol, och som tappar i motorstyrka om föraren väljer att tanka bensin, är bara så rätt. Heja!
Det finns gröna bilmässor på närmare håll om man så vill. I Sollentuna 17-19 januari visas de nu tillgängliga miljömodellerna upp i den första bilmässan med fokus på miljön. Sex av bilarna är helt nya på marknaden. Åk dit och låt dig inspireras.

Kör försiktigt därute.