Det fanns ju ett förslag innan den här höjningen och redan det förslaget har vi mycket klart sagt, för nästan två år sedan, att det inte kommer att vara möjligt för oss att betala, säger Björn Wahlroos efter att ha fått ansvarsfrihet och ett förslag till utdelning på 25 miljarder godkänt på en årsstämma i Stockholm.

Förtydligandet kom sedan han till aktieägarna sagt att banksektorn inte får bli föremål för statlig expropriering.

Banksektorn kan inte vara en ko som man mjölkar ändlöst.

Hårt mot hårt

Nordea är först ut bland storbankerna att ha stämma och inför ägarsammankomsten har den rödgröna regeringens förslag i februari till höjd resolutionsavgift, som väntas komma i höstbudgeten, blossat upp.

Finansminister Magdalena Andersson (S) har hittills satt hårt mot hårt inför Nordeas flytthot, som tidigare framförts av vd Casper von Koskull. Enligt Andersson skulle en flytt av Nordeas huvudkontor kunna innebära minskade risker för Sverige.

Om det blir en flytt är det i första hand Helsingfors eller Köpenhamn som är aktuellt, enligt Wahlroos. Detta samtidigt som han beskriver en fusion mellan Nordea och nederländska ABN Amro, som det spekuleras om, som ganska osannolik.

Norge är kanske längst bort, för de är ju inte EU-medlem. EU är ingalunda det enda kriteriet, fast det är en poäng, säger Wahlroos.

Förutom avgifternas nivåer är Wahlros och Nordea kritiska mot hur resolutionsavgifterna får användas av regeringen.

Det har blivit en avgift för att betala underskott i budgeten.

Rakt in i statsbudgeten

Enligt skulle regeringens föreslagna avgiftshöjning kosta Nordea 5,5-6,0 miljarder kronor, jämfört med fjolårets avgift på 545 miljoner kronor.

Resolutionsavgifterna går rakt in i statsbudgeten och minskar statens nettolånebehov. Pengarna sätts inte in i någon specifik fond för eventuella bankkriser. Det handlar snarare om att skapa ett utrymme för Riksgälden att i ett framtida krisläge ta nya lån för att använda till åtgärder.

TT: Är det inte känsligt att en storbank lägger sig i folkvaldas skattepolitik?

Det har vi ju inte gjort. Vi har bara konstaterat att vi inte kan leva med det, säger Wahlroos.
Det är klart att det är ett sätt att påverka. Det är väl alldeles legitimt - varje skattesubjekt, fysiska och juridiska, har väl naturligtvis rätt att säga att det här är mycket svårt att leva med.