Nu fyller Margareta Bäärnhielm 90 år.

– Som barn växte jag upp i det som skulle kunna vara Astrids Lindgrens Bullerbyn. Gården hette Hårby Södergård och ligger i Husby-Sjutolfts socken, nära Ekolsund.

Hundratals Enköpingsbor minns ”fröken” Margareta från sina barn- och ungdomsår. Hon vikarierade nämligen som textil- och hemkunskapslärare under tio år för att sedan utbilda sig till fritidsledare, och jobbade i den rollen ända fram till pensioneringen 1993.

Artikelbild

| Margareta Bäärnhielm beskriver sin uppväxt som något av barnen i Bullerbyn, i kretsen av familj och vänner. På släktporträttet från 1955 står hon längst upp till höger med maken Hans bredvid.

– Mest har jag arbetat på S:t Ilianskolan, men också i Örsundsbro, Sparrsätra, Västerledsskolan, Korsängen, Lillkyrka och säkert några till.

Sedan många år bor Margareta i en rymlig ljus lägenhet på Drottninggatan i Enköping, ensam sedan 2002 efter makens bortgång, men Margareta har också behållit sommarstället i Veckholm, ett gammalt soldattorp.

– Det har varit rätt mycket militärt i mitt liv sedan bröllopet 1951, om man så säger. Min make Hans Bäärnhielm, avancerade från kadett till en tjänst som intendent på regementet P1 här i Enköping, och sedan till överste av första graden på försvarsstaben i Stockholm.

I Margaretas eget liv har textiler alltid spelat en stor roll. Än i dag står symaskinen framme, och används fortfarande även om händerna stelnat med åren.

– Som officershustru blev det en hel del baler, inte minst här på regementet och på Karlbergs Slott. Alla långklänningar sydde jag själv.

När Margareta, född Fredriksson, berättar om sin barndom ser man en viss skillnad mot slottsbalerna.

– Jag hade ändå en fin barndom, uppväxt på en stor gård, med tre anställda, tio hästar och mycket att odla upp, men visst, vi barn sov på halmmadrasser och det fula begreppet barnarbete var inte uppfunnet än.

Margareta berättar om andra tider, allt var verkligen inte bättre förr, men åtminstone annorlunda.

– Minns än i dag att min mormor i Kulla hade en kristallmottagare när jag var riktigt liten. Trots allt sprakande lyckades hon alltid få in söndagsgudstjänsten. Själva hade vi rätt snart en riktig radio och jag hörde barnprogrammet ”Familjen Björk” på lördagseftermiddagarna.

Vid fyllda 20, året var 1948, gjorde Margareta något rätt så ovanligt för en ung kvinna – hon tog körkort.

– Jag körde upp i Uppsala. Minns så väl skräcken att få en spårvagn framför motorhuven. Men jag klarade körkortet vid första försöket.

Hemma på gården väntade en bil av förkrigsmodell på sin förare.

– Före kriget hade pappa köpt en bil av märket Chevrolet, som under bränslebrist och ransonering blivit stående i en lada. Mitt jobb blev att sköta transporter till och från maskincentralen, och allt annat som skulle uträttas i Enköping eller Grillby.

Att resa har Margareta alltid gillat. En minns hon alldeles speciellt:

– Cypern 1966, när jag hälsade på maken under hans uppdrag som FN-officer. Fortfarande inte så vanligt med charterresor på den här tiden. Det här var en resa av annat slag, men absolut en intressant upplevelse.

Om du skulle få chansen att på nytt få välja ett yrke, vad skulle det bli?

– Att jobba med ungdomar, javisst, men det skulle ändå bli något med textiler. Jag kommer aldrig att sluta sy. Det är ett som är säkert om jag så blir 100!