Pioner – lättskötta skönheter

Blommornas kung – hua wang, är ett av pionens namn i Kina, och visst ­konkurrerar den med rosen om att vara tidernas mest älskade blomma. Genom historien har den symboliserat kärlek, vänskap, lycka och rikedom, och de har avbildats flitigt i konsten. Den har prytt allt från kinesiska kejserliga palats till svenska torp och är ett säkert kort än i dag, oavsett om man föredrar modern stil eller lantlig mormorsträdgård.

Fördelarna med pioner jämfört med rosor är att de saknar taggar, är härdigare och inte särskilt sjukdomsdrabbade. Det svåraste kanske är att välja vilka man vill ha bland alla dessa skönheter, så att åka till en pionfylld besöksträdgård för att titta och dofta runt är därför ingen dum idé.

Vid Guldsmedsgården i västgötska Hov har man odlat pioner av alla de slag i nästan 40 år, och titt som tätt kommer busslaster med besökare hit för att ­skåda blomningen och köpa pion­plantor. Här möter vi Björn Krupke som driver Guldsmedsgården tillsammans med grundaren, fadern Hermann Krupke, som också brukar kallas för ”Sveriges pionkung”.

– Tjusningen med pioner är de stora blommorna och att de har så kort ­blomningstid, mellan två till fyra veckor. Det gör att man blir så glad när de väl blommar, säger Björn Krupke.

Guldsmedsgården ligger i odlingszon 4-5, och här pågår pionsäsongen mellan maj och juli. Först ut är de vilda sorterna, därefter följer hybriderna, korsningarna av buskpioner och sist luktpionerna. Som allra mest blommar det kring midsommar, då till och med majstången pryds av pioner.

Färgen på blommorna varierar mellan vitt, gult, rosa, rött och lila, och deras form från att vara enkla – med så lite som fem kronblad, till att vara helt fyllda och bolliknande.

- Att det finns en så stor variation gör att alla kan hitta sin favorit, säger Björn Krupke.

Han är själv särskilt förtjust i dem med japansk blomform, där de yttre kronbladen är enkla och ståndarna har små blomblad som bildar en kudde i mitten.

Även bladverken skiljer sig åt: ­buskpionernas blad har till exempel ett helt annat uttryck än luktpionernas. Bland sorterna med särskilt speciella blad finns dill- och herrgårdspionens dilliknande blad, svavelpionens daggigt grågröna och den mörkt rödbladiga ’Svarte Petter’ – en luktpion som faktiskt är framtagen här på Guldsmedsgården. Som bonus övergår många sorters sommargröna blad i vackert röda höstfärger.

Pioner trivs i soliga lägen, men gärna med lite skugga då det förlänger blomningen. Luktpioner vill ha djup, näringsrik och gärna lite tyngre lerblandad jord, medan buskpioner och vilda arter vill ha en lättare och mer väldränerad jord. Eftersom blomningstiden är kort är det bra att komplettera sin pionrabatt med både vår- och sensommarblommande perenner och lökväxter. (TT)