Det är klart att det känns att minneslunden och kolumbariet måste flyttas, säger Kirunas kyrkoherde Heli Pruikkonen.

Församlingen är mitt uppe i ett intensivt arbete med att söka och kontakta anhöriga till de omkring 3 000 avlidna vars aska förvaras i urnor i kolumbariet i Kirunas krematorium som ska rivas om ett par år.

Vi måste informera gravrättsinnehavare att det här är på gång. Det är en ganska stor fråga eftersom alla gravrättsinnehavare inte finns här i Kiruna, de kanske är ute i andra delar av landet eller var man nu befinner sig. Vi håller på nu och letar så att alla får information om vad som händer, säger Heli Pruikkonen.

Många frågor

När krematoriet med det tillhörande kolumbariet inte längre är säkert att vistas i på grund av de sättningar i marken som gruvdriften orsakar måste urnorna med de dödas aska flyttas någon annanstans. Vart är ännu inte klart. Stiftet, LKAB, länsstyrelsen, kommunen och församlingen för nu samtal för att komma fram till hur kvarlevorna ska hanteras när marken under dem inte längre bär.

Det är nytt för alla inblandade parter och då gäller det att hitta vägar som är bra för dem som är berörda och inte bara för oss som sitter i våra organisationer och ska jobba igenom det här. Det är många frågor som återstår att lösa, men vi jobbar på det kontinuerligt. Just nu är den stora biten att hitta gravrättsinnehavare så att vi dels kan informera men dels också för att få underlag från dem om hur de tänker.

En annan fråga som återstår att lösa är vad som ska hända med minneslunden, som också förr eller senare kommer att påverkas av sättningarna i marken.

Väcker känslor

Det är ju en fråga som vi inte har löst. Kan vi flytta den? Ska vi ta någon del symboliskt och på vilket sätt? det är ju en gravplats det handlar om och där behöver man se över vad som är etiskt och på vilket sätt vi gör det värdigt. Det är många frågor som vi inte är färdiga med, säger Heli Pruikkonen.

Hon säger att flytten av kolumbariet och den osäkra framtiden för minneslunden väcker känslor och reaktioner i samhället, även om det inte leder till protester.

Det påverkar ju egentligen hela samhället. Det är många som har aska efter anhöriga som ligger i minnelunden eller kolumbariet. Det är klart att det kommer reaktioner, eller synpunkter i alla fall. Men vi har ju ingen valmöjlighet egentligen. Det är bara att gilla läget eftersom LKAB är det som är, jag ska inte säga livsnerven, men den stora arbetsgivaren här. Så utan gruvan inget Kiruna.