Tövädret i relationerna mellan USA och Nordkorea drivs främst av Trump, konstaterar Niklas Swanström, Nordkoreaanalytiker och chef för Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik (ISDP).

Detta är väldigt personbaserat, och det är framförallt Trump som pratar om deras relation. Men tittar man på substansen finns det mer att önska. Vi har inte kommit så långt som man kan tro när man hör Donald Trump prata, och det finns ingen process mot nedrustning vilket man kan få intryck av.

Hur genuin är den här kraftiga svängningen i relationen?

Trump tror nog att Kim Jong-Un är villig att gå honom till mötes. Men Trumps förväntningar är mycket högre än vad som är realistiskt, och då är det möjligt att han upplever att Kim Jong-Un har svikit eller utnyttjat honom, vilket kan få ganska allvarliga effekter. Det viktigaste för Washington nu är att hålla nere förväntningarna.

Men går det att ta Trumps plötsliga smicker av Kim Jong-Un på allvar?

Det är ju faktiskt Trump vi talar om, och han har en vokabulär som målar med stora penseldrag. Någonstans finns det nog en tveksamhet från hans sida, men han är en person som gärna drar stora växlar på saker när han känner att han sitter i förarstolen. Det är också intressant att Kim Jong-Un inte svarat på allt detta. Vi har ju inte hört honom berömma Trumps intelligens.

Hur har synen på USA förändrats i Nordkorea?

Man har tonat ned den anti-amerikanska propagandan ganska radikalt. När jag var där för ett år sedan fanns fortfarande anti-amerikanska planscher uppsatta, men när jag senast var där i maj var de nedplockade. Men det är klart att det fortfarande finns en stark skepticism.

Vilka är de stora problemen med förhandlingarna?

Bristen på substans. Vi har inga multilaterala institutioner som kan plocka upp avspänningen, och president Moon Jae-In i Sydkorea har egna inrikespolitiska problem. Man måste snart börja fundera på hur avspänningen kan behållas om de bilaterala relationerna stöter på patrull.

Vilka är förhoppningarna inför ett andra möte?

Den här gången måste man komma med mycket mer substans. Förra gången var det mest skåpmat, nu måste man komma fram till praktiska steg för att komma vidare.
Jag förväntar mig vissa eftergifter från Nordkorea när det gäller att utveckla nya kärnvapen, men inte så mycket när det gäller nedrustning. Nordkorea kommer också kräva släppta sanktioner, men det blir svårt att göra utan reella framsteg på nedrustningssidan. Det finns en risk att man ställer för höga förväntningar på båda sidor.

Hur viktigt var det förra mötet i Singapore?

Symboliskt var det oerhört viktigt, och ett genombrott att de här ledarna träffades. Man har en mer frekvent kontakt mellan parterna nu. Men det man kom fram till var för brett och svårt att få ut något konkret av. Men även mellan Nord- och Sydkorea har det skapats frekvent diskussion och dialog. Där har det skett en signifikant upptining, man har brutit ned vaktposter vid gränsen. Det är inte bara ord och symbolik.

Finns det någon risk att relationerna försämras igen till samma nivå som tidigare?

Lika illa som för ett drygt år sedan tror jag inte det kan bli, vi har nått så långt i avspänningen. Det har skett mycket positivt på senare tid, men vi ska inte lura oss själva. Det finns såklart en risk att relationerna mellan Trump och Kim Jong-Un bryter samman, och då kan det bli ganska allvarligt.