Det är förvånande. Alla har väl utgått från att invandrarna börjar från noll vad gäller släktskap. Men i viss mån är några av dem inavlade redan från början, säger Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet.

Detta var tydligast för två östliga vargar som 2013 dök upp i Norrbotten, och sedan transporterades ner till Tiveden.

De var mycket nära släkt, kanske till och med syskon, säger Ellegren.

Liten vargstam i öst?

Han misstänker att orsaken är att vargstammen i öster, på gränsen mellan Finland och Ryssland, har varit ganska liten.

Det kan också hänga samman med att de vargar som utvandrat till Sverige befunnit sig längst ut i populationen där chansen att hitta en partner är som minst. Då har de kanske parat sig med släktingar.

Det bör dock påpekas att detta inte gäller för alla invandrade vargar. Några av dem har varit fria från inavel.

I studien, som publiceras i Nature Ecology & Evolution, har Ellegren och hans kollegor sekvenserat hela arvsmassan hos 97 vargar från den skandinaviska stammen.

Det är första gången detta sker. Tidigare har forskarna bara granskat enstaka delar av arvsmassan.

Hot mot överlevnaden

Resultaten visar att den skandinaviska stammen är mer inavlad än vad man tidigare trott.

Det mest anmärkningsvärda är att hela kromosomer saknar genetisk variation, säger Ellegren.

Frågan är vad detta betyder för vargstammen. Det antas allmänt att den grad av inavel som stammen uppvisar utgör ett hot mot dess överlevnad på sikt.

Men vi vet inte hur stort hotet är. Det är svårt att veta när och om inavelseffekten slår igenom. Ur ett genetiskt perspektiv är det helt nödvändigt att få in fler obesläktade individer i stammen, säger Ellegren.