När EU:s nuvarande ordförandeland Österrike och rådsordförande Donald Tusk presenterade idén om ett toppmöte med nordafrikanska länder, med tonvikt på migration, för en månad sedan var den svenska (övergångs-)regeringen skeptiskt inställd.

Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz underströk att Egypten varit mycket framgångsrikt i att stoppa illegal migration till EU och att det därför var en bra idé att utöka samarbetet. Stefan Löfven är nu mer positiv till mötet.

Möte i februari

Egypten är redo och fler länder vill och kommer att vara där. När vi ser det och att vi ska prata om utveckling i sin helhet då har vi mer kött på benen och då tycker jag att det är en god idé, säger Löfven.

Beslutet att skriva in mötet i kalendern, den 24–25 februari nästa år i Sharm el-Sheikh, var det enda på migrationsområdet på toppmötet.

Inga framsteg gjordes i Sveriges "hjärtefråga" om obligatorisk omfördelning av asylsökande inom EU. Där har EU-länderna kört fast helt.

Men Stefan Löfven vill inte ge upp.

Det sker framsteg men den stora nöten att knäcka är ju fördelningen och den är inte löst. Där finns inget nytt beslut, sade Löfven när han lämnade toppmötet.

"Köpa sig fri"

Österrikes Sebastian Kurz slog ett slag för så kallad flexibel solidaritet istället för obligatorisk omfördelning. Det skulle innebära att länder kan betala för att slippa ta emot flyktingar eller bidra med andra insatser. Löfven hävdar att det inte finns någon majoritet bland EU-länderna för det.

Det finns en del som tycker att det vore bra om man fick köpa sig fri och hitta på sin egen solidaritet men det finns ingen enighet om det, vi måste se till att alla tar sitt ansvar, säger Löfven efter mötet.

I slutsatserna från EU-toppmötet sägs att EU-länderna måste arbeta mer för att få till partnerskap med nordafrikanska länder för att stoppa olaglig migration. Arbetet måste också ökas för att få fler asylsökande som fått avslag att återvända frivilligt eller skickas tillbaka. Nya avtal bör ingås, heter det i slutsatserna där det också sägs att EU ska skapa och utnyttja påtryckningsmöjligheter som handel, bistånd och viseringspolitik.