Borriggen i Dannemora pÄ plats
31 mars 1992. Det var dÄ det sista skiftet Äkte ner i Dannemora gruvor. PÄ fredagen kördes den första borriggen ner i tunnlarna igen.
Pelle Westman var en av de sista som jobbade i gruvan 1992. Nu Àr han pÄ plats igen.
Foto: Rolf Hamilton
SÄ kommer den över krönet, den 11,5 meter lÄnga borriggen. Med de tvÄ armarna utstrÀckta framför sig, pÄminner den om en enorm ekoxe med sina stora kÀftar. Att en borrigg kör ner i en gruva Àr i sig inget mÀrkvÀrdigt, men för Dannemora symboliserar maskinen en efterlÀngtad nystart.
- Det hÀr Àr jÀtteskoj. Det Àr en milstolpe för projektet, sÀger Staffan Bennerdt, vd för Dannemora Mineral AB.
Det Àr nÀstan exakt 17 Är sedan gruvdriften lades ned. Orosmolnen började hopa sig över gruvomrÄdet redan 1987 och det flaggades snart för att verksamheten skulle lÀggas ner. Men gruvorna fick nÄgra nÄdeÄr innan de till slut stÀngdes 1992. Dannemora hamnade i ett chocktillstÄnd och det började demonstreras för att fÄ behÄlla gruvdriften. LikvÀl kom sista arbetsdagen och nÀr den var över stod 119 personer utan jobb. Pelle Westerman var en av dem.
- Jag tyckte att det var fel att slÄ igen nÀr man visste att det fanns malm kvar, sÀger han.
Liksom hans arbetskamrater funderade han pÄ vad han skulle göra hÀrnÀst. MÄnga trodde att Dannemora skulle ödelÀggas och förvandlas till en spökstad. Att sÄ inte har skett Àr delvis Pelle Westermans förtjÀnst. Efter en mÄnad fick han nÀmligen till arbetsuppgift att se efter omrÄdet. Nu nÀr gruvdriften ska komma i gÄng igen har hans arbetsuppgifter Äterigen Àndrats.
- Jag kommer att vara med och visa hur gruvan ser ut nÀr de vÀl fÄr bort vattnet, de har ju bara kartor att gÄ efter, sÀger han och förklarar att han trots alla Är som gÄtt, inte har glömt bort hur det ser ut dÀr nere i mörkret.
Trots att gruvdriften inte berÀknas vara i full gÄng förrÀn om ett par Är, tycker Pelle Westerman tiden innan Àr mer intressant.
- SjÀlva i ordningsstÀllandet Àr roligare, sedan gÄr ju arbetet bara sin gilla gÄng.
Borrningen av den nya tunneln, eller ortsdrivningen som det heter pÄ facksprÄk, pÄbörjas först nÀsta vecka. Orten ska leda 350 meter ner i berget och det innebÀr att den mÄste vara 1,6 kilometer lÄng. Via den ska sedan malm och utrustning transporteras, vilket Àr en klar förbÀttring jÀmfört med det gamla hissystemet. Den första malmen berÀknas se dagens ljus inom tvÄ mÄnader och under sommaren ska de första provleveranserna skickas ut till potentiella kunder.
Men Àn sÄ lÀnge gapar ingÄngen till gruvan svart och tom. Bakom öppningen slingrar sig den lÄnga tunneln som en spiral ner i berget. Trots att borriggen har alla lampor tÀnda, slukar mörkret snabbt den stora maskinen, och det dröjer inte mÄnga sekunder innan den Àr helt försvunnen. De som har samlats pÄ platsen, anstÀllda och mediefolk, börjar sÄ sakteliga att skingras.
- Det gick enligt planerna, sÀger en glad Staffan Bennerdt och tar av sig skyddshjÀlmen.
SĂ„ jobbar vi med nyheter