Djupa borrhål alternativ för slutförvaring
I Östhammar och Oskarshamn finns kunskap och engagemang, men i resten av landet ses slutförvarsfrågan som en "icke-fråga".
Foto: Pelle Johansson
En gång vart tredje år publicerar KASAM, som är en vetenskaplig kommitté under miljödepartementet, sin rapport om kunskapsläget när det gäller kärnavfallsfrågor. Årets rapport är den nionde i ordningen.
- Tidigare rapporter från oss har varit relativt tekniskt avancerade och omfattande. Den här gången har vi gjort en mer lättillgänglig rapport som ska ge en överblick över alla aktuella frågeställningar kring kärnavfallet: beslutsprocessen, val av metod och val av plats,
säger KASAMs kanslichef Björn Hedberg.
- Skälet är att vi närmar oss dagen när Svensk Kärnbränslehantering, SKB, kommer med sin ansökan om ett slutförvar.
SKB planerar att ge in fullständiga ansökningshandlingar om ett slutförvar enligt KBS-3 metoden under 2009. Den metoden innebär inkapsling i flera barriärer: koppar, bentonit och bergrum på ett par hundra meters djup. Förra året kom SKBs ansökan om att få bygga anläggningen för inkapsling i kopparkärl. Där finns en låsning till en viss teknik, noteras i KASAMs rapport. Alternativen till ett slutförvar i bergrum som kan övervakas, åtminstone teoretiskt, är:
- Uppskjutning i rymden
- Deponering på otillgängligas områden t ex under Antarktis
- Transmutation, alltså omvandling av avfallet till mindre farliga ämnen
- Slutförvarning djupt i berggrunden
Hitintills har KASAMs styrelse och experter avvisat dessa lösningar. De förstnämnda för att säkerhetsriskerna är oacceptabelt höga. Men i årets kunskapsöversikt talas nu för första gången i positivt intresserade ordalag om djupa borrhål som ett alternativ: "Såväl borrteknik som sensorteknik har utvecklats de senaste 10-15 åren, främst genom forskning och utveckling inom gas- och oljeindustrin".
KASAM tycker nu det finns "mycket goda skäl" för Svensk Kärnbränslehantering att diskutera för och nackdelar med djupa borrhål, både i sitt forsknings och utvecklingsprogram för 2007 - och i den senare ansökan om slutförvar.Enligt Björn Hedberg är den omvärderingen resultatet av ett stort seminarium som KASAM arrangerade tidigare i år. Men han påpekar att metoden trots allt "bara finns på pappret". Och som rådgivare till regeringen menar KASAM ändå att den mer utforskade KBS-3 metoden idag är den rimliga lösningen.
KASAM har i tidigare rapporter riktat kritik mot platsvalsprocessen, det sker också i årets rapport. SKB har gått fram där de enskilda kommunerna tillåtit. Alternativet hade varit att systematiskt letat i hela landet efter den allra bästa berggrunden. Idag är enbart Laxemar vid Oskarshamn och Forsmark aktuella, alltså i båda fallen kommuner som redan har kärnenergianläggninar. Platsvalsprocessen är inte "enbart av historiskt intresse utan kastar sin skugga lika långt in i framtiden som den kommande slutförvarsanläggningen är avsedd att skydda oss" sägs i KASAMs rapport.
I KASAMs styrelse finns flera forskare från Uppsala: professorn i genetik och växtförädling vid SLU Kristina Glimelius är ordförande fram till 1 juli när hon efterträds av Torsten Carlsson, tidigare kommunstyrelsens ordförande i kärnkraftskommunen Oskarshamn. Vice ordförande är Carl Reinold Bråkenhielm, professor i teologi vid Uppsala Universitet.
Så jobbar vi med nyheter