Gruvdrift får ofrånkomligen konsekvenser för omgivningen. Men påverkan av miljön har enligt flera bedömare minskat i takt med att miljölagstiftningen blivit strängare.
– Man kan väl vara snäll och säga att det finns ett bättre miljömedvetande bland gruvbolagen i dag precis som hos allmänheten. Man bryr sig om vad man slänger och kastar inte saker rakt ut i skogen, säger Anders Hallberg som är malmgeolog på SGU.
SGU har säte främst i Uppsala och utgör myndighet för frågor om berg, jord och grundvatten i Sverige. Dagens järnmalmsbrytning i Dannemora är enligt Anders Hallberg relativt ofarlig för miljön även på längre sikt eftersom det främst handlar om oxidisk malm. Men historisk brytning, av bland annat zink, för fortfarande med sig en miljöskuld med risk för utlakning av metaller i Dannemoras miljö.
– Ofta är det gamla synder som vi måste ta hand om nu. Den moderna gruvdriften ställer inte till med sådana dumheter, och den stora skillnaden är att man har en noggrannare övervakning av restmaterialet just för att det inte ska läcka, säger Anders Hallberg.
En historisk skuld, där ansvarsfrågan för gruvdriften fram till år 1992 inte är rättsligt utredd, vilar ännu över Dannemora. Gruvdriften i modern tid är nedlagd efter Dannemora Minerals konkurs i fjol. Fyra miljoner kronor fanns avsatta för återställningen som i stort sett är färdig.
– Beloppet var bestämt i miljötillståndet. Men jag vet att efterbehandlingen har kostat konkursförvaltaren betydligt mer än så, säger Bernt Forsberg som är handläggare på länsstyrelsen med tillsyn över Dannemoras gruvverksamhet.
Gråberget, som gruvavfallet kallas, har tagits om hand som det ska och återförts under jord till den ursprungliga geologiska och kemiska miljön. Men allt som rör miljöfrågorna har inte fungerat under den senaste gruvdriften i Dannemora. Förhöjda värden av arsenik konstaterades när gruvdriften pågick vilket fick länsstyrelsen att kräva teknikförbättrande åtgärder.
– Arseniken ligger i bergmaterialet, i mineralkornen. Konsulter har gjort undersökningar på grundvattnet och även på restprodukterna och landat i slutsatsen att utlakningen av arseniken är tämligen låg eller måttlig, säger Bernt Forsberg.
Flera åtgärder hann inte genomföras före konkursen. Det gäller även för bolagets utsläpp av ammonium, som är en kväveförening i sprängmedel.
– Kväveföreningen har en övergödande effekt när sprängresterna kommer i vattnet. Det har varit en knäckfråga.
Men de mest tydliga miljöproblemen med Dannemora Mineral under perioden 2010 till 2015 har handlat om något annat: buller, damning och utsläpp av stoft som drabbat de närboende. Miljödomen från 2008 gav gruvbolaget tillstånd att ha krossverksamheten ovan jord i "inledningsskedet".
När länsstyrelsen ansåg att inledningsskedet var över förelade man gruvbolaget att förlägga krossverksamheten under jord, med hot om vite på 20 miljoner kronor. Krossen hann dock inte flyttas under jord före konkursen.
– För gruvdriften i Dannemora är närheten till bostäder speciell. Det är få platser i Sverige med gruvdrift där man har bostäder så nära inpå, säger Bernt Forsberg.
Om gruvdriften återupptas i Dannemora med en ny ägare kan ett nytt miljötillstånd behövas. De senaste åren har praxis skärpts vilket gör att villkoren för gruvdrift är utformade på ett annat sätt än år 2008. Villkoren skrivs som gränsvärden i stället för riktvärden.
– Om gränsvärden i ett villkor överskrids i dag ska en anmälan göras till åklagare. Det har alltså blivit skarpare, säger Bernt Forsberg.