Det var fullsatt i Societetshuset vid temakvällen, som ordnades av Svensk Kärnbränslehantering, SKB. Så är det inte alltid. Men så heter inte alltid den inbjudna gästen Hans Blix.
Den före detta chefen för FN:s vapeninspektion för Irak åren 2000-2003, tillika tidigare chefen för det internationella kärnenergiorganet IAEA (1981-1997), har stor erfarenhet av att arbeta med kärnkraft och massförstörelsevapen. Trots att världen fortfarande är full av kärnstridsspetsar som skulle kunna förgöra mänskligheten flera gånger om är han en övertygad kärnkraftsförespråkare.
– Jag har en enkel kompass. Jag är för kärnkraft, men emot kärnvapen.
Under föredraget berättade han om sina somrar på Gräsö från 12 års ålder. Varje år sedan 1940 har han varit på ön, där hans föräldrar köpte en gammal bondgård år 1939. Han nämnde hur man landade fisk i Öregrunds hamn, hur man tog sig över vattnet med Södermans motorbåt för 25 öre och köpte ägg, mjölk och smör från grannen.
En stor förändring efter kriget, förutom färjan och vägen, var elen. Hans Blix kallade det för en revolution, som firades på Gräsö med en stor fest.
– En del miljöaktivister vill ge oss dåligt samvete för vår elanvändning. Jag vill visst inte uppmuntra till att låta ljus och tv stå på jämt, men vår elanvändning är en väsentlig del av vår effektivitet och höga levnadsstandard.
Hans Blix ledde in resonemanget på kärnkraftens betydelse för elproduktionen, och ställde sig frågan varför så många ogillar eller känner oro för både kärnkraft och kärnavfall.
– Svaren kan summeras i tre ord. Olyckor, avfall och kärnvapen.
Att kärnkraften inte är helt riskfri gör inte att man kan välja bort den till förmån för ”osäkra och hypotetiska” alternativ som vind, sol och biomassa, ansåg Hans Blix och nämnde att under ett fyrtiotal år har det bara varit två kärnkraftsolyckor med stora utsläpp: Tjernobyl 1986 och Fukushima år 2011.
– Nu följer vi konsekvenserna i Fukushima. Också där har spärrzoner införts och många människor tvångsförflyttats. Det är rimligt och viktigt att vi analyserar orsaker till och följder av både olyckor och incidenter i kärnkraftverk och lär oss hur vi ska undvika dem och minska skadorna.
Avslutningsvis talade Hans Blix om det planerade slutförvaret av kärnbränsle i Forsmark i Östhammars kommun.
– För min del känner jag betydligt större oro för en klimatförändring som drastiskt kan drabba livsbetingelserna för människor på jorden redan i mina barnbarns, eller deras barns, livstid, än jag känner för att droppar av plutonium kunde läcka inom tusen år eller efter nästa istid och skada någon.