Iréne Segersköld Lindén lider av MS, och använder en elmoped för att ta sig längre sträckor.
– Den är mina ben, jag orkar inte gå så långt. Jag behöver elmoppen för att kunna göra något själv, utan att någon puttar på en rullstol, säger hon.
Men sedan i våras får hon inte längre ta med elmopeden när hon åker färdtjänst, trots att hon tidigare haft rätt till det.
Varför får hon inte ta med sin elmoped länge?
– Vi har inte dragit in rättigheten för den har aldrig funnits där. Jag fattade fel beslut tidigare. Sedan var jag på en konferens där en jurist berättade att möjligheten att ta med hjälpmedel inte regleras alls av färdtjänstlagen. Hon hade ett gynnande beslut, som fick löpa ut, säger handläggaren Inger Robertsson.
Fler kan få sin rätt till specialfordon indragen vartefter deras beslut löper ut, men Inger Robertsson kan inte säga hur många som berörs.
Rätten till färdtjänst gäller bara transporten från en punkt till en annan, och beaktar inte alls om brukaren behöver ett hjälpmedel för att ta sig till eller från de platserna.
Om lagen inte berör hjälpmedel finns väl inget som hindrar att de tas med?
– Man har inte den lagliga rätten att kräva det här. Jag förstår dem som sitter i den här sitsen, men jag kan inte bevilja annat än vad Östhammars kommun säger.
Kommunen har inte bestämt något vad gäller hjälpmedel utöver det som står i färdtjänstlagen.
– Jag kan inte på eget bevåg besluta om något som inte innefattas, säger Inger Robertsson.
Iréne Segersköld-Lindén håller inte med.
– Då gör de flesta andra kommuner också fel. I Uppsala kan man ringa om ens elmoppe går sönder på stan, så får man färdtjänst hem, säger hon.
Kommunen beviljar också extratjänster för färdtjänstbrukare inom andra områden.
– Vi har plussat på att man ska kunna åka till angränsande kommuner och till Arlanda, och ta en medpassagerare, säger Inger Robertsson.
Men, när det kommer till hjälpmedel är det enbart de som behöver sitta i rullstol under färd som har rätt till specialfordon.
– Det är ett politiskt beslut hur det ska se ut. Men det kan handla om kostnader också, säger Inger Robertsson.
Är lösningen att skriva in rätten till hjälpmedel i kommunens regler?
– Det är så det måste gå till, och då är frågan vad det får för konsekvenser i slutändan.
Hon berättar att den tidigare färdtjänstentreprenören "fixade" med möjligheten att ta med elmopeden, trots att det inte stod i avtalet.
– De kunde ordna det för att vara snälla, säger Inger Robertsson.
Det uppger hon som en möjlig lösning även nu, för den enskilde.
– Den enskilde kan också be entreprenören att lösa det.
Men det tycker Iréne Segersköld-Lindén är fel.
– De skyller nästan så att man ska tro att det är företagets fel, men det är kommunens, säger hon.
Framöver kan det alltså vara slut med möjligheten att åka specialfordon, både för dem som tidigare haft rätt till det och de som kunnat ta med sina hjälpmedel ändå.
Iréne Segersköld-Lindén har överklagat beslutet till Förvaltningsdomstolen. Nu väntar både hon och kommunen på besked.
– Vi måste invänta svaret, innan dess kan vi inte göra något, säger Kerstin Björck-Jansson (C), ordförande i socialnämnden.
Socialnämnden har beslutat att se över kommunens reglemente, som delvis styr reglerna kring färdtjänst.
Gör de nya reglerna att man kan ta med hjälpmedel?
– Du kan inte fråga om hur det ska bli. Vi ska titta på om något är inaktuellt och vad som kan tillföras, säger Kerstin Björck-Jansson (C).
Tills vidare får Iréne Segersköld-Lindén och andra vänta.
– Det kan ta ett år. Då ska både jag och andra sitta hemma, det är vi som får lida.