Ligita Sneibe är kyrkomusiker vid Frösåkers församling och leder Östhammars Motettkör som medverkar på lördag.
Varför sätter ni upp Mozarts Requiem i Börstils kyrka?
– Det kom sig av en slump kan man säga. Det var Uppsala Vokalensemble som önskade göra verket här i trakten, och eftersom jag har varit ledare för Östhammars Motettkör var det en otroligt bra möjlighet för oss att samarbeta. Det här verket är varje musikers dröm, det är det kanske det mest mytomspunna verket, för Mozart sägs ha skrivit det sjuk på sin dödsbädd, som sin egen dödsmässa. Han hann inte skriva färdigt, utan hans elev Süssmayr färdigställde det. Det är musik som nästan drar själen ur en.
Har verket spelats i Östhammar tidigare?
– Inte under min tid. Jo! Jag kom precis på nu att första året jag började jobba här, så gjorde vi satsen Lacrimosa ur Mozarts Requiem med Motettkören – och nu framför vi hela verket. Då var det absolut omöjligt att den lilla gruppen skulle sjunga med orkestern. Jag är stolt nu helt enkelt, över kören och alla de här åren.
Snart lämnar du församlingen – vart tar du vägen?
– Jag kommer att vikariera i Färingsö församling som kyrkomusiker. Möjligheten kom och jag blev tillfrågad om att hoppa in under ett halvårs vikariat. Jag kommer säkert att sakna allt jag byggt här, men jag tar med alla goda möten jag varit med om här. De har fått mig att växa som kyrkomusiker, och det fortsätter jag att göra.
Blir det här som din avskedsmässa?
– Ja folk snackar så, men jag har inte tänkt på ett sådant sätt. Jag tycker det är kul att göra jobbet, och vi påbörjade det i somras, då visste jag inget om att jobba någon annanstans.
Vad lockar?
– Jag har jobbat här i drygt åtta år, och det är det enda kyrkomusikerjobb jag haft, så jag tänkte att det blir bra att jag också ser andra möjligheter. Jag lär något nytt och kan samtidigt bidra med det jag lärt här. Jag har en liten inplastad lapp som jag har med mig i kalendern. Det är en bibelvers från Psaltaren 104:33: ”I shall sing to the Lord, all my life. Make music for my God as long as I live”. Det är essensen, det är vad jag vill – musicera tillsammans med andra. Så länge jag lever.
Hur fastnade du för orgel?
– Av en slump – jag tyckte inte att jag fick en så bra lärare på musikakademien i Riga, där jag utbildade mig till tonsättare. Så såg jag en annons där det stod ”vill du börja spela orgel?”. Jag fick en fantastisk lärare som direkt slängde ut mig i konsertlivet. Han smittade ordentligt med sådan kärlek till orgel och orgelspel.