Många synpunkter på gång- och cykelvägar

Tekniska kontoret har som UNT skrivit tagit fram en plan där olika gång- och cykelvägsprojekt beskrivs, och dessutom finns en prioritetsordning för vad som anses mest angeläget. Bryggargatans förlängning i Öregrund, Gymnasievägen i Gimo samt Gimogatan-Kölngatan i Österbybruk ligger närmast till hands att åtgärda enligt förslaget. Planen har ställts ut och ett flertal organisationer och privatpersoner har lämnat synpunkter. 

Alunda utvecklingsgrupp och den lokala företagarföreningen skriver i ett gemensamt yttrande att en del av Marmavägen där det helt saknas gångbanor bör ha högsta prioritet, vilket betyder åtgärd inom tre år.  Samma sak gäller flera yttranden om del av väg 686 mellan Korsängsvägen och väg 288.
Starka synpunkter finns också från flera boende på Gimogatan i Österbybruk, bland annat gällande en planerad förlängning av gång- och cykelvägen från Gimogatan till Kölngatan. De boende framför andra lösningar, exempelvis sänkt hastighet och enkelriktning på vissa vägavsnitt. Även husägare i Käbbo och Österbybruks utvecklingsgrupp har lämnat flera förslag och önskemål.

Lärarförbundet anser att Kyrkogatan i Östhammar bör prioriteras högre eftersom det är en skolväg, och man påtalar också behovet av säker gångförbindelse mellan Edsskolan och Frösåkersskolan. Även projekt i Norrskedika lyfts fram. Hargshamns utvecklingsgrupp anser att väg 1112, Hargsvägen fram till Badvägen, bör åtgärdas snabbt på grund av tunga transporter samt husvagns- och båtekipage som trafikerar vägen.
Tekniska kontoret ska nu gå igenom de synpunkter som kommit in och göra en samrådsredogörelse. Sannolikt kommer en del förändringar att ske utifrån de synpunkter och förslag som lämnats.
– Det känns kul att så många har lämnat synpunkter, det betyder att frågan är viktig, säger tekniska kontorets chef Annila Bexelius.

Många vill att flera projekt på tätorterna ska prioriteras högst. Är det realistiskt med tanke på kostnaderna?
– Det är ingen vits med en sådan här plan om den inte går att förverkliga. Vi vill inte att det här bara ska vara en pappersprodukt eller hyllvärmare. Men kanske kan det finnas skäl att öka resurserna, om behoven är större. Det är lite grand en politisk fråga också, säger Annila Bexelius.