Med språket som landsnyckel

I skuggan av mediernas rapportering om flyktingkriser och katastrofer sker ett ideellt arbete på Equmeniakyrkan i Östhammar som ger nyanlända en viktig nyckel till det nya landet.

Egen nypa. Alla som kommer till språkkaféet får varsin klädnypa där man skriver sitt namn och fäster på tröjan.

Egen nypa. Alla som kommer till språkkaféet får varsin klädnypa där man skriver sitt namn och fäster på tröjan.

Foto: Emma-Sofia Olsson

Östhammar2016-04-20 10:21

Vad är väl ett språk? Det kan ju vara helt fruktansvärt, eller alldeles underbart. Kanske lite av båda på samma gång. Inte minst om man är nyanländ och tragglar för att få till det med banan-bananen, blomma-blomman, bord-bordet, lampa-lampan och så vidare.

När UNT gör ett besök i Equmeniakyrkan har det precis som vanligt bullats upp med fika. Alla som kommer får varsin klädnypa där man skriver sitt namn och fäster nypan på tröjan. De flesta har varit här förut och hittar snabbt sin klädnypa på bordet bland de andra.

Just den här onsdagen är Uppsalapoeten Lars Burstedt på plats och läser dikter om fotboll. Ingeborg Sevastik som är vice ordförande i Equmeniakyrkan berättar att man försöker hitta på teman för att skapa variation mellan träffarna. Tidigare har man haft tema kläder, mat, siffror och även spelat spel.

Efter diktläsningen är det tid för läxhjälp och språkövningar. Ensamkommande ungdomar, vuxna syrier och även romer från Rumänien är här och ivern att lära sig svenska språket tycks stor. Flera av frivilligarbetarna är pensionerade lärare som vill göra en insats. Några är mest nyfikna på att träffa personer med andra livserfarenheter.

– Det är trevliga människor här och jag lär mig svenska. I framtiden vill jag studera på universitetet, säger Mamor Sultani som varit i Sverige i fyra månader.

Han kommer från Afghanistan, pluggar på Bruksgymnasiet i Gimo och bor på Valöhemmet. Hans mål är att bli tolk för flyktingar, eller läkare. Kalle och Ingrid Sundberg är volontärer och sitter vid samma bord. Ingrid Sundberg flikar in att Mamor Sultani borde bli kock.

– Du lagar ju väldigt god mat!

Siw Ölmelid är diakon i Svenska kyrkan och även hon engagerad i språkkaféet. Hon berättar att Kalle och Ingrid Sundberg är faddrar. Som fadder kan man laga mat, fiska, byta däck på bilen, promenera eller göra något annat i vardagen med en nyanländ flykting.

– Man hittar på saker tillsammans när man har tid, kanske en gång i månaden. Vi har lyckats få sex fadderfamiljer men skulle gärna vilja att det fanns några fler som kan stödja dem, säger Siw Ölmelid.

Hon får plötsligt en varm kram av en kille som kommit in i lokalen.

– Vi var och drejade igår i Öregrund, med tre killar från Valöhemmet. Det var första gången de fick prova på det, säger Siw Ölmelid innan det är dags att fortsätta med språkbadet.

Fakta Ett år med språkkafé

På Equmeniakyrkan (tidigare Missionskyrkan) i Östhammar pågår sedan ett år språkkafé varje onsdagskväll kl 17.30-19. Verksamheten är ett samarbete utan religiös prägel mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan.

Från början riktade man sig till ensamkommande flyktingbarn på Solbacken. När det tillfälliga evakueringsboendet med 40 platser hade öppet i vintras vid ÖSK:s vandrarhem hände det att 70-80 personer (inklusive frivilliga) kom på språkkaféet. Numera brukar det vara 30-40 personer.

De flesta ensamkommande som gästar språkkaféet är från Afghanistan.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om