Året var 1986. Det var en vanlig måndag slutet av i april och Roine Svensson skulle intervjua en man som var aktiv i en av Östhammars idrottsföreningar. Personen jobbade även extra inom räddningstjänsten. När Roine Svensson fick höra på mannens ordinarie arbetsplats att han ringts in till Forsmark, försökte han nå sina kontakter på kärnkraftverket. Men ingen svarade.
– Dagtid hade jag aldrig varit med om det förut. Jag hade ändå inget annat inbokat så jag tog kameran och satte mig i bilen och åkte dit.
När Roine Svensson svängt av från riksväg 76 vid Forsmarks bruk möttes han av en lång kö av bilar som var på väg från kärnkraftverket. Strålningspersonal kontrollerade fordonen och personerna med mätutrustning. En vägspärr gjorde att Roine Svensson inte kom längre, så han klev ur sin bil och tog bilden med bilkön och reaktorerna i bakgrunden som senare spreds över landet och även publicerades utomlands.
– Det var mycket slump som gjorde att jag fick den där bilden.
Någon tanke på att det kunde vara farligt nära kärnkraftverket hade han inte. Väl tillbaka på Östhammarsredaktionen fick han kontakt med Forsmarks informationspersonal.
– Vi kände varandra väldigt bra, jag vet inte om det var en fördel. Men jag fick känslan att de sa precis som det var. De sa att vi har förhöjd strålning på marknivå i Forsmark. Vi har kontrollerat precis allt, och fattar ingenting. Vi har inte gjort några utsläpp, sa de till mig, och jag köpte det även om det lät väldigt konstigt.
På Uppsalaredaktionen väntade man ivrigt på Roine Svenssons text från Forsmark där de höjda strålningsnivåerna uppmätts.
– Det blev några hektiska timmar, jag visste ju inte vad jag skulle skriva så att det blev rätt.
Under dagen kom rapporter från Finland att man även där uppmätt förhöjda värden. Satellitbilder visade att något tycktes ha hänt i Tjernobyl i Ukraina och så småningom tillkännagav Sovjetunionen att en olycka – eller snarare katastrof – inträffat flera dygn tidigare.
– Tjernobylkatastrofen får man nog säga. Det som hänt tog ju livet av ganska många människor och konsekvenserna på sikt blev väldigt omfattande, säger Roine Svensson.
30 år har nu gått sedan Tjernobyl. På de svenska kärnkraftverken har mycket förändrats. Säkerhetskraven som rör strålskydd har höjts, men även det fysiska skyddet runt kärnkraftverken har förstärkts. Fordons- och id-kontroll, dubbla stängsel, patrullerande vakter och passerkort med personlig kod är nu vardag.
Christer Sandström är chef på enheten för kontroll och skydd på Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM.
– Det som hänt sedan 1980-talet är att den dimensionerande hotbilden har förändrats, om man tittar på utvecklingen i omvärlden. Det har också påverkat arbetet med att utveckla det fysiska skyddet på kärnkraftverken med flera barriärer.
Informations- och cybersäkerhet var något man knappt talade om förr. Men även risken för terrordåd måste man i dag ta i beaktande, trots att inte finns någon hotbild mot svenska kärnkraftverk. SSM har nyligen beslutat att kärnkraftverken från nästa år måste ha beväpnade vakter med hundar.
Kan det stoppa terrorister?
– Tänker man sig den typ av antagonist som förekommit i Belgien och Frankrike så innebär det en mycket stor utmaning för kärnkraftverken. Men en motståndare måste ändå planera på ett annat sätt när det finns beväpnade vakter och då kan man tvingas upp på radarn redan innan man påbörjat ett eventuellt attentat, säger Christer Sandström.