Nappatag på land och till sjöss

Alla deltagare har samlats i en stor ring på Näsuddens gräsmatta. Kvällen invigs genom att alla får säga sitt namn, och just i kväll är det Josefine Ruukholm som sedan får tända lyktan som står i mitten. Den symboliska ceremonin är viktig för scouterna.
Därefter bär det av till boden för att hämta metspön och flytvästar. Halva gänget tänker ge sig ut och paddla och den andra hälften stannar på land för att prova fiskelyckan.
Fem kvällar per termin ordnar Östhammars sjöscoutkår verksamhet för funktionshindrade.
–  Det är roligast att fiska. Vi har också gjort upp eld med pinnar, säger Alexander Backlund, som precis som de andra har sin scoutsölja runt halsen, och på spännet är hans namn inbränt.

Han brukar vara med på alla scoutkvällar tillsammans med sin mamma och fosterbror, som också heter Alexander Backlund.
–  Det finns inte så mycket andra aktiviteter för de här ungdomarna, det är bra att de får komma ut, säger Catarina Uf- Backlund .
Lovisa Hansson anmäler sig frivilligt till maskletarpatrullen. Bland en massa brännässlor hittar hon flera daggmaskar som hon bär med sig ner till sjön. Hon och de andra metarna vinkar av paddlarna och slår sig ner på bryggan.
–  Jag brukar åka båt hemma så jag är inte rädd för vatten, säger Josefine Ruukholm.
Lugnet och solen sänker sig över viken. Tills det rycker i Rasmus Nilssons flöte och han hastigt kommer upp på fötter. Men fisken släpper och kvar finns bara en liten bit av den långa masken.

Kajakerna som har paddlat ut en bra bit på sjön vänder nu nosen mot land. Väl framme kliver Angelica Laine ur med ett stort leende, hon har paddlat flera gånger och tycker om att vara ute på vattnet. Hon bär upp kajaken på land och går med de andra tillbaka till gården.
Det här är näst sista träffen för vårterminen, nästa gång blir det avslutning med grillad korv.
–  Vi har gjort mycket på de här träffarna, allt från samarbetstävlingar till att tälja barkbåtar, säger scoutledaren Ulf Sandberg. Barnen får göra sådant som avbryter från vardagen, vi scoutledare har ju andra kunskaper än deras assistenter.
Så ställer vi oss i ringen igen, sjunger visan För jag är en liten mört medan myggen bara blir fler och fler. De sista orden gruppen säger innan de skiljs åt är självklart:
–  Var redo, alltid redo!