Många såg ortens just nu mest omtalade tjej som en vinnare, redan innan tävlingen avgjorts.
– Hon blev en vinnare när hon gick till finalen, sa krögaren Jonny Nordin, som dukade för kommande julbord på övervåningen i restaurang Källan, en halvtimme före finalstart.
Då hade redan de 200 platserna framför storbildsskärmarna på nedervåningen börjat fyllas med gäster.
– All positiv energi till en liten ort är bra. Här har funnits mycket negativt som människor går och ältar, men en sådan här händelse engagerar människor.
I Ica-butiken intill handlade Maud Johansson för kvällens tv-fest. Minnah Karlssons finalplats innebär en poäng extra i konkurrensen med stora centralorten söderut, konstaterade hon:
– Hallsta hamnar ju ofta i skuggan av Norrtälje. Det här är det som alla pratar om på orten nu. Klart att man tittar, sa hon.
Men alla var inte lika uppfyllda av uppståndelsen från Globen. Oscar Lamgenius handlade korv och blandade drycker till kvällens hemmafest med kompisarna. 
Han kunde ha tagit en plats i Idoljuryn med sin raka sågning av hela tv-spektaklet:
– Sjukt överskattat och ett rent plagiat på alla tidigare program. Visst, jag kollade också i början när jag var yngre, men det är ju samma grej år efter år. Man tröttnar, förklarade han.
På pizzerian vid torget rådde lugnet, men tv:n i hörnet var påslagen och åtminstone personalen tänkte nog slänga ett öga på finalen. In genom dörren kom plötsligt Emma Tribell och Elin Liljekvist, och hämtade sin beställning av sju pizzor till kompisgänget som samlats i församlingsgården för kvällens stora händelse.
– Jo, lite stolt kan man känna sig, att hon har kommit så här långt. Det är jättekul, men lite överdrivet kan det kanske bli också. Men mest är det kul, sa Elin innan de försvann med pizzakartongerna i famnen.
Inne på restaurangen steg stämningen framåt kvällen och det som först var några försiktiga och lagom behärskade heja-rop förvandlades till mer ohämmat jublande när de tävlande – särskilt en av dem – hade sjungit sina första låtar. Vid ett bord satt Lotta Björkvall med kompisarna runt omkring och med sex månader gamla Hilmer i knäet.
– Det blir mer stämning här än att sitta hemma. Det är lite fest över alltihop, sa hon.
Det enda som verkade skilja Minnahfansen åt var den svåra frågan om en första- eller andraplacering vore bäst för framtiden.
– Det har ju gått bättre för dem som kommit tvåa, konstaterade Jennie Oppitz, men frågan är om inte hon också innerst inne hoppades på en Hallstaseger.