Herrgårdsmiljön i Österbybruk uppskattas av många. Men herrgårdsstiftelsen har en längre tid brottats med att få utgifter och intäkter att gå ihop – reparationer av de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna kostar mycket och på intäktsidan ser det skralt ut. Underhåll görs i dag endast där det är akut.
– Vi försöker att göra så mycket vi kan, säger länsrådet Johan von Knorring som nyligen tillträdde som stiftelsens ordförande.
Tidigare år har stiftelsen sålt av fastigheter och använt pengarna till att underhålla kvarvarande bestånd.
– Men det är inte hållbart. Någonstans måste man hitta ett sätt som gör att verksamheten bär sig själv. Framför allt är det hyressidan som vi tittar på, säger Johan von Knorring.
Förhandlingar pågår med flera hyresgäster, varav en del inte betalat någon hyra alls. Det gäller Dannemora hembygdsförening som har lantbruksmuseet och vagnsmuseet på området, men också Orangeriträdgården. Betalande hyresgäster finns i samtliga bostadslägenheter samt Wärdshuset Gammel Tammen, Qepta antikhandel, Keramikverkstan, Bruksglas, Stallcaféet, Georgssons Auktioner och Boka Uppland.
– Det gäller att hitta en balans där vi inte tar ut så mycket pengar att hyresgäster lämnar oss, för det vill vi inte heller, säger Johan von Knorring.
I somras pågick utställningen om modeskaparen Gudrun Sjödén i Ånghammaren. Ekonomiskt blev det dock ingen framgång.
– Det blev ingen dundersuccé. Vi ökade omsättningen och rörligheten av människor som gästat herrgårdsområdet, men för stiftelsen var det inte den bästa affären. Efter alla omkostnader blev förlusten ungefär 100 000 kronor.
Herrgårdsstiftelsen överväger nu om man ska ha den typen av utställning i fortsättningen eller försöka vända sig till en bredare publik. Nästa sommar är det dock rätt klart att det blir en utställning om konstnären Bruno Liljefors som bodde på herrgården 1917-1932 med sin familj.
– Nästa år är det Bruno Liljefors 100-årsjubileum, så det blir det en sådan satsning.
Johan von Knorring säger att man gärna vill öka samarbetet med folk på orten.
– Risken om stiftelsens verksamhet inte bär sig är att vi måste sälja. Det är varken vi eller ortsborna betjänta av, hela bruksområdet är ett kulturarv som man vill ha kvar. Men vår bedömning är att det finns relativt gott hopp om att vi ska kunna vända det här.