Vattnet porlar i bäcken som driver vallonsmedjans stora hammare och små strimmor av ljus letar sig in genom taket.
– Det är lite luftigt så att värmen och den giftiga röken skulle kunna leta sig ut, säger Sandra Jansson, guide vid Österbybruk och en av skådespelarna i årets upplaga av Jernets fångar.
Det var över hundra år sedan vallonsmedjan var i bruk men varje sommar väcks den åter till liv och de verklighetsbaserade karaktärerna återvänder till sitt smide. Och i år är det 28 år sedan textförfattaren Katarina Ehnmark klev in i smedjan första gången och bestämde sig för att skriva en föreställning om livet i Österbybruk på 1800-talet. Torsten Randberg har varit med i ensemblen sedan premiären 1988 och har spelat samma karaktär sedan dess. Och han medger att han numera tar sig vissa friheter i sin rolltolkning.
– Det är klart att man går utanför manus ibland. Jag vet hur min karaktär tänker och ibland gör och säger jag saker som jag kan tänka mig att han skulle gjort, säger han.
– När jag var ny så kunde jag bli lite förvirrad och bläddrade febrilt i manuset efter repliken utan att jag hittade den. Men nu har man ju vant sig och du avslutar ju alltid med rätt stick så man vet när man ska komma in, svarar Bjarne Skoglund som gör sitt femte år med teatern.
Hur har pjäsen förändrats över åren?
– Den största skillnaden är väl den tekniska biten, just vad gäller ljud och ljus. Men sedan har vi ju filat på karaktärerna och framförandet. Vi har ju fått en del tips genom åren, säger Torsten Randberg.
Spelet framförs av ett trettiotal personer i alla åldrar och med olika bakgrund. Visa har till och med släktingar som arbetat och dött i smedjan. Det är fritt fram för vem som helst med skådespelarambitioner att vara med. Det finns flera olika roller att tillgå och sammansättningen planeras utefter hur ensemblen ser ut . Detta innebär att föreställningen aldrig är exakt likadan från år till år även om berättelsen är den samma.
– Föreställningen visar hur livet i smedjan var och hur tufft den kunde vara. Så det finns ju en allvarlig tyngd. Men den är även full av humor, sång och skratt, säger Bjarne Skoglund.
Föreställningen utspelar sig inne i vallonsmedjan som för övrigt är den enda fullt bevarade smedjan i världen av sitt slag. Besökarna befinner sig alltså i berättelsen på ett sätt som påverkar upplevelsen.
– Man får känna dofterna, höra ljuden och verkligen ta på stämningen. Jag brukar beskriva det som en gåshudskänsla när man kommer in här, säger Sandra Jansson