Väderutsikterna för segling var goda när besättningen på tio personer gav sig av med kårens båt Kerstin på morgonen den 28 juli mot distriktslägret vid Bomarsund på Åland. Vinden ökade långsamt sedan man lämnat den svenska skärgården och efter att Märkets fyr passerats vid 13-tiden blåste det 7-8 m/s sydlig. Då hände det som ingen räknat med. Utan förvarning gick masten av, drygt tre meter ovanför rufftaket.
– Man hinner inte tänka så mycket. Det brakade till och masten ramlade i sjön. Det jag tänkte på var att två av ungdomarna fanns på däck, skräckscenariot var ju att någon skadat sig. Men de var oskadda. Sedan var det bara att börja jobba, säger skepparen Ulf Sandberg som tillsammans med Sven-Olof Palm gav instruktioner till de unga scouterna vad som behövde göras.
Seglen bärgades liksom allt löpande tågvirke som också fästes ombord för att undvika att någon lina hamnade i propellern. Med stor möda lyckades man surra den del av masten och gaffelstången som låg i sjön. Situationen var rätt ansträngd, med ökande sydlig vind och en våghöjd på två meter. Två timmar tog arbetet och Kerstin hann på den tiden driva cirka en sjömil norrut innan man fått ordning på allt och kunde starta motorn.
– Men det fanns gott sjörum, så hon kunde ligga och driva, säger Ulf Sandberg som vill ge en stor eloge till ungdomarna ombord.
Alla hjälpte helhjärtat till på en kraftigt gungande båt under flera timmar.
– Hela besättningen visade en mycket god sammanhållning och mognad.
Efter ytterligare en timme nådde man Märkets fyr. Där finns ingen hamn, men eftersom vinden kom från söder gick det att lägga till vid en naturlig klippskreva på norrsidan där det var lä. Besättningen hade också en sådan tur att personer från Finländska fyrsällskapet var på plats och hjälpte till att laga mat inne i fyren där man också kunde äta middagen. Sedan var det dags för röjningsarbete under mer ordnade former på båten innan skymningen föll. Efter kvällsfikat stupade alla i säng, och tidigt morgonen efter gick man hemåt för motor.
13-åriga Ebba Gårdmark var en av dem som var med ombord när olyckan inträffade.
– Jag satt i sittbrunnen där man styr. Först trodde jag att jag somnat och precis drömde. Det var så absurt, det går inte att föreställa sig att masten ska gå av.
Varken hon eller de andra ungdomarna blev särskilt rädda. I stället satte de igång med röjningsarbetet efter att ha fått instruktioner av förste- och andreskepparen.
– Jag hann nog aldrig bli rädd. Men efteråt har jag tänkt på vad som kunde ha hänt och att vi hade en sådan tur att ingen kom till skada, säger Ebba Gårdmark som absolut tänker ge sig ut på sjön igen.
– Jag kommer att fortsätta segla Kerstin när hon fått ny mast. Det är nyttigt att man upplevt det här och blivit lite mer rutinerad.
Ungdomarna missade inte heller det stora lägret vid Bomarsund på Åland. Meningen hade varit att Kerstin skulle ha varit på plats redan innan det veckolånga lägret började, men i stället fick de åka med färjan från Grisslehamn tillsammans med den övriga gruppen från Östhammar.
– De har varit med om ett spännande äventyr som de kan berätta om i framtiden. Det är inte många som varit med om ett mastbrott, säger Ulf Sandberg.
Vad som kan ha orsakat mastbrottet vill han inte spekulera i. Efter varje säsong går man igenom båtutrustningen.
– Man kan fundera ur det perspektivet om det är något i underhållsverksamheten som behöver ändras. Det beror på vad som visar sig vara fel. Vi har plockat hem grejerna och lagt upp dem, men inte analyserat orsakerna ännu.