– Oj, den här var lös! säger Ebba Almgren.

Hon har precis öppnat locket på ännu en honungsburk, och sitter som restaurang- och livsmedelselev på Bruksgymnasiet med i den jury som ska utse Upplands godaste honung.

Tillsammans med sex andra poängsätter hon efter lukt, smak och konsistens.

Artikelbild

– Att det fanns så mycket olika lukter och smaker, det visste man inte, säger Therese Winberg, elev.

Varje burk har bara en liten tejpbit med en siffra på, och mellan varje smakprov dricker jurymedlemmarna ett glas vatten.

– Många var väldigt, väldigt goda. En smakade fläder och en mint, det var lite kul. Men det är kul att hitta den som hade barndomssmak, som smakar som den min mormor brukade köpa, säger Hans Lagenius, yrkesvägledare och tidigare biodlare.

I år håller Östra Upplands biodlarförening i tävlingen. Monica Skarp är ordförande, och understryker att bedömningen är subjektiv utifrån den enskildas smakminne.

Artikelbild

– Man försöker smaka många gånger, och testa igen. Men eftersom det är första gången kan jag inte hitta så många karaktärer – jag har inget att jämföra med, säger Anders Wellsten, lärare på restaurang- och livsmedelsprogrammet.

Men, vissa referensramar finns.

Artikelbild

– En del luktar lite fotsvett tycker jag, säger han.

De 14 burkar som står uppradade på bordet har först gått igenom en bedömning hos länets biodlarföreningar. De har valt ut två burkar var.

– Ni har ju fått testa gräddan av det vi valt ut, säger Monica Skarp.

Vad är hemligheten bakom bra honung?

– Det finns ingen direkt hemlighet. Alla exemplar har varit bra, så det är bara en smakbedömning, säger hon.

Hur smakar uppländsk honung?

– Bor du i skogsområde där du har ljung så har den en speciell smak. Mycket ängsblommor ger en mörkare och kanske lite klistrig honung. Raps ger däremot en ljus honung som stelnar snabbare. Ofta har du en blandning av allt, för vi bor ju i lite mellantrakter med åkrar, ängar och skogar.

Det par som koras till vinnare visar sig vara förstaårsodlare.

– Jättekul, så vi har väl gjort rätt, säger Rickard Gustafson.

Deras två kupor står i området Hummelbo, där paret har en stuga med trädgård.

– Vi har en väldigt ljus och fin honung. Jag kan tänka mig att vi har en hel del lind, och det kan vara maskrosor också. Sedan har vi äppelblommor och krusbär och så, säger han.

Det var intresset för trädgårdsskötsel och honung som fick dem att börja.

– Sedan har man ju förstått att det är så otroligt mycket mer än honung som bina gör, sådant man inte ens tänker på.