Det är bråda tider för Sveriges politiker. Erik Pelling, socialdemokratiskt kommunalråd och partiets förstanamn i Uppsala, är på språng till en valdebatt på Celsiusskolan. Han gillar skoldebatterna, berättar han när han svarar i telefonen med andan i halsen.
– Man får direkt återkoppling; eleverna applåderar och buar. Och man får skärpa till sig så att man inte verkar för gammal ...
Med 20 års erfarenhet av politiken har Erik Pelling lärt sig vad som funkar retoriskt.
– I debatter och intervjuer gäller det att vara effektiv i sitt budskap. Och att upprepa budskapet en massa gånger. Så kanske någon uppfattar det i alla fall.
De ord som partierna så här i valtider omsorgsfullt vaskar fram ska beröra och kännas riktade mot just dig – men ändå omfatta så många som möjligt. Vilka budskap som går hem beror på tidsandan. På Socialdemokraternas valaffischer här i Uppsala basuneras ”Ett starkare samhälle, ett tryggare Uppsala” ut.
Moderaterna i Uppsala satsar stenhårt på samma tema: ”Moderaterna sätter tryggheten främst” lyder texten bredvid en sammanbiten bild på moderaternas kommunalråd Fredrik Ahlstedt.
– Det är ju inte ord bara för ordens skull, utan för att de betyder något, säger Fredrik Ahlstedt.
– Tryggheten är det fråga som folk ställt överlägset flest frågor kring när vi haft möten och varit ute och knackat dörr. Vi tog fram ett handlingsprogram häromåret där vi slipade mycket på formuleringar som vi nu använder.
Precis som Erik Pelling betonar Fredrik Ahlstedt vikten av att veta vilket budskap man vill nå ut med – och upprepa det.
– Är det en debatt funderar vi innan: vad vill vi att det ska stå i tidningen dagen efter? Vill vi att det ska vara budskapet om trygghet, ja då får man ju se till att prata väldigt mycket om det. Nu kom jag precis från en idrottslunch som Sirius ordnade. Även om den främst handlade om idrottsfrågor väver jag alltid in trygghetsfrågan också.
Nej, mjuka budskap är inte precis vad som kännetecknar årets valrörelse. Det konstaterar Erik Åsard, professor emeritus i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet som i våras kom ut med boken Politik och retorik. Han lutar sig tillbaka i den nötta sammetssoffan på Ofvandahls konditori i centrala Uppsala.
– Ett starkare samhälle ... den retoriken har Socialdemokraterna inte haft sedan 1950-talet.
I nästa andetag säger han att den hårdare retoriken är förståelig; partierna måste möta den växande otryggheten och oron bland medborgarna.
– Skillnaden i retorik mot förra valrörelsen är väldigt stor, beroende på att helt andra frågor står på dagordningen i dag. Många förslag som läggs fram handlar om hårdare tag och tuffare krav.
Erik Åsard har särskilt granskat svenska partiledares tal. Han berättar att talen följer ungefär samma mönster: de är alla förutsägbara, de innehåller sällan historiska tillbakablickar och blandar nästan aldrig in utrikespolitik. Humorlösa är de också.
Låter kanske inte sådär jättespännande? Men det bottnar i politikernas analys och erfarenhet av vad som går hem bland medborgarna.
Det är såklart inte bara i formella tal som politikerna behöver hitta formuleringarna. Utan också i medierna, i småprat med vanligt folk och – inte minst såhär i valtider – i debatter.
Enligt Erik Åsard är partiledarna överlag habila talare, men han påpekar att ingen av dem kan tävla i vältalighet med föregångare som Olof Palme, Göran Persson, Carl Bildt eller Alf Svensson.
– De som är mest allround, duktiga på såväl formella tal som debatter, är Jan Björklund och Jonas Sjöstedt. De leder små partier och då kan man undra: spelar det ingen roll att ha en partiledare som är retoriskt skicklig? Jo, det gör det. Liberalerna och Vänsterpartiet skulle förmodligen ha legat lägre i opinionen med sämre ledare, säger Erik Åsard.
Hur viktigt är det att man talar nära sitt eget språk?
– Väldigt viktigt. Det handlar om trovärdighet och att bottna i det egna budskapet. Ta Donald Trump. När han står framför åhörarna säger han vad han verkligen tycker. När medarbetarna sedan ska mildra hans uttalanden och förser honom med skriftliga meddelanden som han läser upp så ser man hur mycket det tar emot för honom. Där spelar talskrivaren stor roll, det gäller att anpassa talen till personen, med ord och uttryck som ligger bra i munnen.
En som vet allt om detta är Uppsalabon Håkan Tribell. Han har varit talskrivare åt såväl förra moderatledaren Anna Kinberg Batra som åt hennes efterföljare Ulf Kristersson. Och det är klart att han aldrig skulle kunna skriva samma tal åt dem, säger han när vi möts på Resecentrum där han precis kommit in med tåget från Stockholm.
– Alla personer har ju olika sätt att uttrycka sig och olika sätt att resonera. Man får pröva sig fram. Man hör direkt när personen testläser vad som låter bra och inte bra.
Ett bra tal har ett tydligt budskap: det ska i en mening gå att säga vad som var huvudpoängen med talet. Det får alltså inte vara spretigt och absolut inte långrandigt. Men, påpekar Håkan Tribell: bara för att ett tal är skickligt uppbyggt går det inte hem hos alla.
– Politik handlar ju på gott och ont om åsikter och känslor. Och folk tenderar att gilla sånt man vill höra och ogilla det man inte vill höra.
Hur nervös är du när talet du skrivit hålls?
Håkan Tribell skrattar.
– Det är lite som att sitta i baksätet. Man vill egentligen köra, för jag vet vart vi ska och hur det borde bli. Men jag vet också att det värsta jag kan göra är att försöka göra något. Och det är ju inte mitt tal, utan partiledarens. Jag kan vara nöjd om jag levererat min del av arbetet så att talet fungerar bra för honom eller henne.
Tal är ett av få tillfällen i politiken då politiker får tala till punkt och utveckla resonemang. Det gör tal till en rolig och intellektuell övning, säger Håkan Tribell.
– Jämför med debatter, som är mer av slagfält.
Ja apropå debatter, såna duggar ju tätt de här veckorna. Hur mycket förbereder sig en partiledare retoriskt inför dem?
– De förbereder sig mycket, inte minst genom att plugga sakfrågor. Sedan har vi läxförhör och övning. Ibland har jag agerat debattledare, ibland spelat rollen av en debattmotståndare. Ofta finns ett budskap som måste ut, men det får inte rabblas utan måste komma naturligt, annars märks det.
Lokala politiker kan bara drömma om att få sina tal levererade av en expert. Erik Pelling berättar hur han tidigt i våras satt och svettades över det stora förstamaj-tal han skulle hålla i Parksnäckan.
– Jag hade världens ångest. Men jag bollade talet med min flickvän och man kan ju också ta hjälp av politiska sekreteraren och partivänner. Jag pratade lite med Mikael Damberg som också höll tal i Uppsala på första maj, han sa att hela hans valborgshelg blev sabbad. Då får han nog ändå lite mer hjälp än mig.
Vad tänker du om Uppsalas politiker, hur bra är ni på det retoriska?
– Vi kan nog bli mycket bättre, men jag tror att vi håller en ganska hyfsad nivå. Och schysst, vi kör inte med några slag under bältet på motståndarna.
Fredrik Ahlstedt håller med:
– Jag tycker att vi håller en mycket hög nivå på debatten.