– Vi trodde förändringen skulle underlätta livspusslet men hittills har det mest varit totalt kaos. Man tror man klarar allting och så står man där och känner hur omvälvande allting blev. Vi har fått nya grannar, nya arbetskamrater, ny bostad, inskolning på nya dagis, flyttat från Stockholm och allt på en gång, säger Hannes Nelander, som just börjat sitt nya jobb på P4 Radio Uppland.
Det är första gången som han sänder radio. Han hoppas att lära sig sköta reglagen på ljudpanelen fort. Han vill inte göra fel, speciellt inte i direktsändning som är hans idealtillstånd. Direktsändning i tv har han jobbat med sedan han slutade på gymnasieskolan GUC i Uppsala. På Expressen där han jobbade sist kunde han programleda en direktsändning på sex timmar med nyheter från hela världen.
– Det är verkligen jättekul med direktsändning. Känslan av att ha fullständig kontroll över sändningen är fantastiskt. Och när man väl upplevt det någon gång blir man beroende av känslan. Det ger en endorfinkick, säger han.
Vi sitter i ett mötesrum på radion. Hannes har just kört morgonsändningen och klivit upp strax efter klockan fyra. Men det är inget som bekymrar honom. Han är van att stiga upp när andra sover.
Just den här morgonen har han redan hunnit bli djupt berörd av nyheten om en skolskjutning i Florida, där elever blivit skjutna till döds av en före detta elev. När Hannes såg hur en pappa sprang mot sitt barn som överlevt massakern, brast det nästan för honom.
Har du blivit mera känslosam sedan du fått barn?
– Ja, så är det nog. Jag blir mer berörd nu. Fast jag var ganska blödig förut också. Härom morgonen blev jag tårögd när Sverige fick OS-medalj.
En annan gång då han blev starkt påverkad var år 2010 när det var jordbävningen på Haiti. Då kunde han inte sitta passiv i Sverige. Han fattade ett spontant beslut, åkte dit och jobbade för en hjälporganisation som byggde upp förlossningsavdelningar. Om katastrofens följder rapporterade han i en videoblogg för UNT. Han har också ingått i UNT:s Kaktusredaktion för unga.
Fortfarande drömmer han om att bli utrikeskorrespondent, men drömmen vilar just nu.
Både Hannes och hans fru, Karolina Schützer Nelander, är journalister och har sagt upp sig från sina jobb i Stockholm. De har flyttat till Uppsala och fått cykelavstånd till dagis och jobben. Tiden med småbarn kommer aldrig tillbaka, resonerar de, och tänker det vore toppen om bägge kan gå ner i arbetstid. I Stockholm bodde de i en lägenhet vilket i Uppsala motsvaras av ett mindre hus.
– Vi funderade mycket över beslutet, säger han.
Nu längtar han efter våren då han kan dra nytta av fördelarna med en liten stad. Paret har flera gånger fått höra att det de gör är modigt, härligt men lyxigt.
– Många skulle nog vilja göra samma sak, och det tror jag verkligen att par kan om de bara vill och bestämmer sig, säger han, och tillägger att för ensamstående kan det vara svårare med tanke på ekonomin.
Hur har du påverkats av att få barn?
– Jag är omtumlad. Från att ha befunnit mig mitt i karriären, haft ganska dålig självinsikt och varit självupptagen finns ingen tid till egna tankar numera. Nu vill jag vara med mina barn och ge dem allt. En orsak är nog att jag själv är adopterad, säger Hannes Nelander.
När han var tre månader kom han till Sverige från ett barnhem i Colombia. Där har han aldrig varit efteråt men har funderat mycket över varför han blev bortlämnad. Han vill inte att hans egna barn någonsin ens ska behöva tänka tanken på om de är älskade eller inte. En gång reste han i Sydamerika men for aldrig till Colombia; han var inte beredd.
– Nu tänker jag annorlunda, tillsammans med familjen vill jag åka till Colombia och besöka barnhemmet. Jag är ju colombian fast jag kan inte spanska, säger Hannes Nelander, vars liv kunde varit ett helt annat.
Två scenarier är mycket möjliga om ödet velat annorlunda, dels kunde han ha kommit till en annan familj i ett annat land, dels kunde han ha fått stanna på barnhemmet och blivit utslängd på gatan som 15-åring.
Resan till Colombia torde bli av; något som verkar känneteckna Hannes Nelander är att han gör handling av sina ord. Han växte upp i ett hem med två föräldrar som är socialarbetare. Runt middagsbordet pratades det om människors utsatthet och de orättvisor som föräldrarna stötte på i sina jobb.
– Det har gjort mig empatisk. Och mina föräldrar har alltid uppfostrat mig att tro att jag kan göra vad som helst. Det har gett mig självförtroende, säger han.
Och kanske är det därför han lyckades segla in på nyhetsprogrammet Rapport som en av de yngsta programledarna någonsin. Dit kom han med en stor dos målmedvetenhet, en dos självförtroende blandat med några doser envishet. Låt oss dra tiden tillbaka femton år sisådär.
Det är en skoltrött Hannes Nelander som går sista terminen på Tunabergsskolan och ska göra sitt gymnasieval. Han satsar på mediegymnasiet GUC för att undervisningen är mer praktisk där än på andra gymnasier. Han vet inte vad han vill bli men jobbar extra på Friskis & Svettis och ser sin lön som ett tecken på frihet. Han har ett samhällsengagemang, är den där killen som alltid är med i elevrådet och driver frågor mot lärare och rektor. Som praktik väljer han TV4 Uppland. Han trivs där och älskar att åka ut och göra reportage, träffa spännande människor och upptäcker att han har lätt att prata med folk.
– Jag har aldrig varit rädd för vuxna och inte sett dem som auktoriteter.
Han är 20 år och jobbar som programledare och reporter. Mot alla odds får han fast tjänst på TV4 fast han saknar journalistutbildning.
Där stannar han i tre år innan han ringer till ABC-redaktionen på SVT och ber att få jobba där. Det blir kalla handen. Men han ger inte upp. Istället säger han upp sig från TV4, flyttar till Stockholm och fortsätter tjata.
– Jag tänkte att de säger nej för att de inte vet vem jag är. Får de bara träffa mig och se mig jobba så kommer det att gå bra, säger Hannes Nelander, som fick helt rätt. Han tjatar sig in på ABC, och blir sedan erbjuden programledarjobb på Rapport. Det är stort – med en och en halv miljon tittare.
– Jag älskar nervositet, säger han, som sedan blev headhuntad av Expressen som deras tv-profil när kvällstidningen skulle starta en tv-kanal.
Det var därifrån han sa upp sig nu senast.
Den här veckan är det inskolning av döttrarna på dagis som gäller. Sen får han ge sig ut i Uppsalas lokala nyhetsflöde i valtider. Förra valet blev han armbågad och bortknuffad av en Säpovakt när han ville göra den allra första intervjun med tillträdande statsministern Stefan Löfven.
– Det kunde ju ha blivit så bra.