Kenny sköter om hemlösas fötter

Det tar ungefär två minuter innan Kenny Sloge försvinner in på ett rum och kommer tillbaka med en fot i handen. Nyligen fick hon utmärkelsen Guldhjärtat 2020 av Rotary.

Kenny Sloge fick skjuta upp starten på sin nya klinik. "Det har gett mig  tålamod att tvingas vara hemma på grund av foten".

Kenny Sloge fick skjuta upp starten på sin nya klinik. "Det har gett mig tålamod att tvingas vara hemma på grund av foten".

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Porträttet2020-02-22 15:00

Hon har just kommit hem från semestern i Chile – landet där hon vuxit upp. Resan gjorde hon med familjen för att fira sin 50-årsdag. Hon hade planerat det hela så väl. Tanken var att hon, som är medicinsk fotterapeut, skulle starta upp en ny klinik när hon kom hem. Efter att ha arbetat ensam i samma lokal i åtta år, skulle hon flytta och äntligen börja jobba ihop med en kollega. Men så blev det inte. I stället fick hon skjuta fram starten.

– Jag gjorde bomben, säger hon och suckar.

Och bomben brukar hon göra och det brukar gå bra. Fast inte den här gången. Poolen som hon hoppade i var för grund och hon bröt foten på två ställen på meta-någonting-benet. Hon pratar snabbt och självklart, och jag uppfattar inte det latinska namnet på fotbenet som hon skadat. För att få mig att förstå hämtar hon en fot som ser ut att ha suttit på ett skelett.

– Det här är metatarsalbenen som jag bröt på längden, säger hon och pekar på fotens ben som sitter mellan vristen och tåbenen.

Skelettfoten i plast brukar hon ha med sig när hon föreläser.

– Kunskapen om fötter är liten. En del som har ont köper en iläggssula som kanske inte passar och kan ge nya problem i stället. Foten är van vid resten av kroppens hållning och så förändras förutsättningarna. När fötterna signalerar problem skapar hjärnan extra hud som en lösning. Det leder ofta till förhårdnader och liktornar, säger Kenny Sloge.

Ett annat fel, som vi människor envisas med att göra, är att nonchalera våra fötter.

– Om du har blåsor på fötterna och fortsätter att gå anpassar sig kroppen och du känner ingen smärta. Då kan du se stora sår när du tar av skorna och kanske undra hur det gick till, säger Kenny.

Hon uppmanar oss att vara mer kärleksfulla mot våra fötter.

I början av februari fick Kenny Sloge Guldhjärtat 2020 för att hon ger hemlösa personer fotvård utan att ta betalt. Det är Uppsalas och Knivstas Rotaryklubbar som delar ut ett pris till en entreprenör.

– Jag fick ett samtal om att jag blivit nominerad till Rotarys pris. Och att vi var 30 stycken. När jag fick frågan om jag kunde komma till prisutdelningen sa jag att det var svårt eftersom jag brutit foten. Då fick jag veta att det redan var klart att jag hade vunnit, säger Kenny som haltade iväg till Distinget där priset blev hennes.

Det var precis vad hon behövde just då. Bedrövad över att inte kunna jobba satt hon med benet i en stor plastskena. Hon, som hade hört hur det knakade i foten när hon nådde poolbotten, och som sen bröt tillbaka benet i foten under vattnet till rätt position. Alldeles själv.

– Det var så smärtsamt att jag inte hade något att förlora. Och det gick tydligen bra, ortopeden har inte behövt operera efteråt, säger hon.

Kenny Sloge får Guldhjärtat med motiveringen: "Hon är ett inspirerande föredöme som tar vara på sin yrkeskunskap som fotvårdare och omvandlar den till omtanke på Mikaelsgården".... "Att oavlönat vårda hemlösas fötter är en ovanligt vacker handling som rör djupt i hjärtat".

­ Att Kenny sköter hemlösas fötter utan att ta betalt är väl grundat i hennes person och filosofi.

– Mycket har gått så bra för mig i Uppsala att jag vill ge någonting tillbaka. Så många människor har det jobbigt och vem som helst kan bli hemlös, säger hon.

– Det kan vara personer i alla åldrar. Bland annat en man som fastnat i spelberoende och förlorat allt. Eller en ung tjej på 21 år som jag kände så starkt för att jag ville ta med mig henne hem.

Vi träffas i hennes lägenhet i Svartbäcken. I hörnet av vardagsrummet hänger en gigantisk fjädersparrisväxt. Den har hon haft i 33 år. Lika länge som hon bott i Sverige.

­– Jag var 17 år, hade just gått ut gymnasiet, när jag fick chansen att åka till Sverige och plugga språk ett år. Mina föräldrar ville inte släppa iväg mig. Jag hade fått en katolsk fostran med mycket regler, berättar hon.

När året hade gått stannade hon kvar i Uppsala. Hon hade blivit kär.

– Min familj var inte nöjd med mitt val. De sa att relationen inte skulle hålla, säger Kenny Sloge.

Och hennes föräldrar fick rätt. Förhållandet tog fort slut. Mannen som hon blivit kär i, visade sig vara aggressiv och destruktiv.

Några år senare funderade hon över sitt liv och tänkte att hon skulle ge Chile en chans igen.

– Jag hyrde ut lägenheten i ett år till en väninna och sa åt henne att antingen kommer jag tillbaka och flyttar in, eller så kommer jag aldrig hit igen och då kan du behålla mina grejer, säger Kenny.

Hennes pappa hade fixat ett bra arbete åt henne i Chile. Men ganska fort längtade hon hem till Sverige igen. Tillbaka i Uppsala, när året var slut, jobbade hon inom äldrevården.

– På den tiden kunde jag ha möjlighet att sitta med de äldre och bläddra i deras fotoalbum när de berättade om sina liv. Det var helt underbart att få ge dem det lilla jag kunde.

Kenny trivdes så bra att hon utbildade sig till undersköterska och jobbade extra under studietiden på H&M, Stadsteatern, Bingohallen och Åhléns. Hon specialiserade sig inom psykiatri och stannade i 16 år tills ryggen sa stopp.

– Hela livet föll i bitar. Jag hade en spricka i en ryggkota och en sliten disk och fick ligga på sjuhus i två veckor utan att kunna gå. Jag måste hitta ett annat arbete och hade ingen aning om vad, säger hon.

En solig eftermiddag hjälpte hon sin svärmor, som haft en stroke, och masserade hennes fötter. Svärmor tyckte att Kenny hade talang, men själv sa Kenny: Aldrig i livet. Då föreslog hennes make, att de ändå skulle besöka Axelssons institut i Stockholm och kolla på utbildningen till medicinsk fotterapeut.

– Jag såg hur de arbetade och vilken skillnad de gjorde. Kunderna blev som nya människor på en timme. Det kändes jätterätt för mig, säger Kenny Sloge.

Hon hoppade på utbildningen. Innan hon var färdig hade hon hittat en klinik att ta över och startade sitt eget företag Alla fötters fotvårdsklinik.

Tycker du inte att en del fötter kan vara äckliga?

– Nej, och jag har sett det mesta. En av mina kunder mådde inte så bra och hade inte klippt sina tånaglar på ungefär fem år. Han kunde knappt gå när han kom till kliniken. För mig är det resultatet som är det viktiga, inte hur fötterna ser ut när de kommer hit. Du skulle sett hans glädje när han kunde gå obehindrat härifrån.

På sin klinik har hon alltid blommor och lugn musik. Hon vet att fötter är känsligt.

– Många skäms för dem. Och det är utlämnande att lägga sina fötter i någons händer. Men när de sitter där med fötterna i vattnet och får lite kaffe, då brukar människor slappna av. Då blir jag deras terapeut, och vi får givande samtal när de berättar om sina liv och upplevelser. Det ger mig perspektiv på mitt liv. Alla har vi våra kors att bära.

Min bästa söndag

Jag vaknar: Cirka klockan 8. Är ganska morgonpigg.

Förmiddag: Vi går till en härlig gudstjänst i Furuhöjdskyrkan i Alunda eller Korskyrkan i Uppsala.

Lunch: Vi hoppar över lunchen.

Eftermiddag: Softar på soffan med barn och gubben.

Middag: En vällagad söndagsmiddag med en härlig köttbit och ett glas rödvin.

Kväll: Fikar och gnäller på politikerna på Aktuellt.

Jag somnar: Ungefär vid 22-tiden.

Namn: Kenny Sloge

Bor: I Svartbäcken.

Familj: Maken Erik, barnen Alma och Aron och katten Aisha.

Ålder: 50 år.

Yrke: Medicinsk fotterapeut.

Aktuell: Vinnare av Rotarys pris, Guldhjärtat 2020 för att hon oavlönat vårdar hemlösas fötter.

Fritid: Softa och hoppa bomben.

Längtar efter: Solnedgångar i havet och en egen måne.

Läser: "Bara ljuset kan besegra mörkret" av Sebastian Stacksett.

Lyssnar på: Lugn musik till exempel panflöjt med Leo Rojas.

Äter gärna: Vad som helst med ett gott rödvin.

Äter aldrig: Levande föda.

Skulle aldrig: Ge upp!

Okänd talang: Festfixare/partypingla.

Bästa tv-serie: "La casa de las flores".

Viktigast i livet: Tro, hopp, kärlek och familjen.

Näst viktigast i livet: Vänner!

Motto: Allt som händer i livet har en mening.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om